Dennis tillbringade sin barndom på prästgården i Tuna nära Vimmerby. Han tog studenten i Västervik, gjorde sin värnplikt i Hässleholm och lät i Uppsala inskriva sig i Kalmar nation vilket ledde till en fil. kand. med humanistisk inriktning. Han utvecklades till en rotfast uppsaliensare och trivdes bäst i stans centrala delar. Ett säkert vårtecken var när Dennis flyttat ut på balkongen vid Rundelsgränd. Ogärna korsade han kommungränsen men när det ändå skedde styrdes kosan till Öland, hans andra geografiska replipunkt.
Humorn var hans drivkraft och livslust. Under fyra decennier levererade han regelbundet kåserier och humoresker till Upsala Nya Tidning, vanligen under signaturen ”Dennis”. Hans alster flöt även in i andra landsortstidningar och i Grönköpings Veckoblad. Bland hans ledstjärnor fanns Fritjof Nilsson Piraten och Red Top, och i hans många sprängfyllda bokhyllor trängdes en rad svenska och internationella humorklassiker.
Han skapade med sina figurer (kommissarie Adrian Kask, kvinnosakskvinnan B Äng, advokaten S Mosse m fl) en upsaliensisk motsvarighet till Grönköping, där deklarationer och restskatt var ett ständigt gissel, sportfånarna gjorde sig breda och årstidernas växlingar satte invånarna i nya stämningar. Han skämtade om allt utom sex och religion. Han samarbetade under många år med tecknaren ”Fjolls” alias Björn Edlund, en bekantskap från studentåren. Högt uppskattade var de återkommande äventyren med ”Charlotta och Farfar”, där den vuxne var våghalsig och utmanande och barnet den förmanande. En föga djärv tolkning är att Farfar var Hendersons alter ego.
Han var en idrottsintresserad kalenderbitare. Böcker och boksamlande blev med tiden ett allt starkare intresse, något som även avspeglades i UNT:s spalter. Baserade på inkännande intervjuer producerade han en serie uppskattade artiklar om uppsalabors privata bibliotek och läsvanor. Han var en ytterst engagerad och omtyckt antikvariatsmedarbetare och var i sitt esse som boquiniste vid Fyrisån, framför allt när han fick munhuggas med bibliofila kunder som ville matcha hans practical jokes.
I Dennis vardag kunde det mesta turneras med putslustigheter och kluriga formuleringar. Bakom en fasad av ordvrängerier fanns en djupare syn på tillvaron och en självkritisk syn på det egna jaget. Var månne hans spiritualitet även en försvarsmur mot en krass och motspänstig verklighet? Dennis var en frilans i flera avseenden men arbetade under senare år som volontär hos Myrorna och Röda Korset. Den som lärde känna honom minns en klarsynt och varm medmänniska.