Dan-Erik Oldeberg, min äldste och mycket käre vän sedan 70 år, har gått bort efter ett långt och rikt liv. Han föddes i franska Dunkerque, där hans far var sjömanspräst, och växte upp i Rengsjö i Hälsingland, där fadern var kyrkoherde. Våra vägar möttes i Bergsbrunna 1948. Min familj hade flyttat dit från Giresta och Dan-Erik var inneboende hos en släkting. Vi gick båda i läroverket i Uppsala. Under höstlovet bjöd han mig till Rengsjö och jag blev varmt mottagen av prästfamiljen.
Med Dan-Eriks genuina engagemang för barn och ungdomar var det inte konstigt att han valde läraryrket. Han var folkskollärare i Karlholmsbruk och speciallärare i Rimbo och Uppsala. Han var engagerad i scoutrörelsen och mötte där sin livskamrat Solveig. Deras hem Nordansjö i Marielund, vackert beläget vid sjön, är ett verkligt familjeparadis präglat av värme och gästfrihet. Dan-Erik lät bygga egna hus till döttrarna med familjer så att alla kunde samlas och umgås, ofta till sång och musik. Kyrkan och musiken har haft stor betydelse för familjen. Dan-Erik var länge ordförande i kyrkorådet i Funbo och involverad i de flesta av församlingens verksamheter.
Dan-Erik hade ett starkt samhällsengagemang. Han hade styrelseuppdrag i Hembygdsföreningen Sockenstugans Vänner, var länge ordförande i Marielunds ärevördiga simsällskap och en engagerad medlem i museijärnvägen Lennakatten. Han gjorde som ledamot av Akademien för cirkuskonstens befrämjande många resor i Europa, bland annat till Moskva.
För mig var Dan-Erik med sin värme, generositet och hjälpsamhet en moralisk kompass och sinnebilden av en god människa. Det är en ynnest att genom livet ha en sann vän som man kan prata med om allt, utan minsta reservation. Jag kunde inte ha önskat mig en bättre vän än Dan-Erik. Jag saknar honom mycket men gläds åt att gemenskapen mellan våra familjer lever vidare.