Efter en tid som virkesmätare och stormpionjär vid I 8 i Uppsala sökte Conny sig i pappans fotspår och blev 1954 polis i Uppsala. År 1961 placerades han vid ordningsstatpolisavdelningen i Uppsala. Conny fortsatte efter förstatligandet 1965 som trafikpolis vid länstrafikgruppen (Ltg) i Uppsala.Det var en tid då trafiken ökade i landet, bättre vägvett behövdes liksom stora förberedelser för att byta till höger sida. Trafikövervakningen kom mitt i fokus.
Under många år utbildade Conny poliser vid Arméns Motorskola i Strängnäs och runt om i landet i fordonskontroll, konsten att väga tunga fordon ”långdojor”, hastighetskontroll och att taktiskt köra polismotorcykel utan att bränna ventiler och kröka dragstänger eller att gå omkull i kurvgrus. Han var också instruktör i ”vård av framhjulsdrivna bilar med automatisk växellåda”. Nog kunde han sin ”HAFFI” och ”Svarta mara”, inspektionshandboken och trafiklagstiftningen.
Conny hade ett stort intresse för veteranfordon och mekade kunnigt och gärna med sina gamla motorcyklar och veteranbilar. För MC-Polisveteranerna ordnade han genom ”Järnbrukskröken” långturer i Norduppland. Med en Morris Minor m1959 deltog han och hustrun Lisbeth i fordonshistoriska rallyn.
Han trakterade dragspel, piano och orgel, spelade på gehör och det kunde hända att motorcykelpolisen tog sig en paus vid någon vägkyrka för att pröva orgeln.I ungdomen idrottade Conny mycket, stötte kula och kastade diskus. Fyra gånger blev han juniormästare i Uppland i grenarna.Trafikpolisen Conny trivdes på vägen, inte minst på mc:n som han till pensionen rutinerat körde i ur och skur, och med tidningspapper runt kroppen och ett kattskinn på sadeln då det var kallt och vintrigt.
Det var svårt, även för den just rapporterade, att inte respektera hans yrkeskunnande och sätt att bemöta trafikanterna. Han fick till och med en egen fanklubb bland de skyldiga. Conny försökte hålla undan för ohälsan, men till slut hann den ikapp och nu har han ”ställt in” för gott, men vi hör ännu hur det knäpper om den vita BMW:ns boxermotor och minns gärna alla historier om ”Contan”.