En ovanlig och framgångsrik levnadsbana har nått sitt slut. Han växte upp på norra Öland, där hans far var fyrmästare på fyren Ölands Norra Udde. Han gick i Borgholms realskola men när fadern blev fyrmästare på Stora Karlsö kom han till realskolan i Klintehamn och tog sedan studenten i Visby.
På somrarna var han guide på Stora Karlsö, som nog var hans jordiska favoritplats och vars natur och fiskevatten han grundligt kände. Ht 1952 började han sina medicinska studier i Uppsala och skrevs in vid Gotlands Nation, där han senare blev 1Q och hedersledamot.
Sin kliniska tjänstgöring gjorde han vid öronkliniken på Akademiska sjukhuset men kom även att arbeta inom intensivvården under prof. Martin Holmdahls ledning. Med denne som handledare genomförde han sitt mycket omfattande avhandlingsarbete om hur stämbanden och luftstrupen påverkas av narkostuben framför allt vid långtidsintubation. Det visade sig att de tuber som används än i dag kan ge mycket allvarliga trycksårsskador. Han föreslog en helt ny form av narkostub den s.k. Lindholmstuben. Den väntar fortfarande på sitt genomslag i vården. Han kom även att studera s.k. lungatelektaser och gjorde flera konstruktioner, som underlättade vården av öronpatienter. Han deltog gärna i utvecklingsarbete och den kunskapsöverföring, som universitetet i Uppsala månar om. Under en period var han verksam vid University of Pittsburgh i USA samt var en tid professor vid Trondhjems Universitet innan han utnämndes till professor vid Uppsala Universitet.
Han var synnerligen händig vilket gjorde att han kunde tillverka prototyper till medicinska instrument i sin välutrustade verkstad i villan i Norby.
De sista åren av sin kliniska verksamhet kom han att utveckla en framgångsrik halskirurgi i Örebro, som då blev ett centrum för denna form av tumörkirurgi. Tillsammans med kollegan Ollman hade han en tid en mycket uppskattad mottagning på Harley Street i London
Han var oerhört uppskattad av patienterna samt en vänfast, hederlig och hjälpsam kollega.
Han hade en mycket stor arbetskapacitet och var verkligen en genomgjuten och human personlighet.
Under en tid var segling hans stora fritidsintresse och den stora ekbåten, som hans far och han byggde i Ekenäs söder om Kalmar, kunde ses i hamnarna på ostkusten och på Gotland. Han var sedan många år ledamot av DBW i Visby och det var ett nöje att där sällskapa med honom i kretsen av personer som var genuint kunniga och intresserade av Gotland.
Vi är många som har honom att tacka för mycket och vi deltar i den sorg efter en god far och en verklig gentleman som drabbat Britt, barnen Eric, Ulrika och Anna samt deras familjer.