Britta gick småskoleseminariet i Lycksele 1956-58. Eftersom det inte fanns några lediga tjänster i Norrland sökte hon och fick tjänst i Hallstavik. Hon trivdes bra där och på ledig tid deltog hon i församlingens kyrkokör. Den leddes av en lång, stilig ingenjör och kantor som hette Lars Franzon. Lars drunknade i Brittas vackra leende och blixtrande bruna ögon. Tycke uppstod och de gifte sig i Skellefteå 1961.
Snart flyttade de till Uppsala och Britta fick tjänst i Danmark kyrkskola. Jag och Borghild, som, också kom från Skellefteå och gått småskoleseminariet i Lycksele kom till Uppsala 1961. På en lärardag träffades Borghild och Britta och de blev våra första Uppsalavänner. När så barnen föddes och det närmade sig Valborg 1963 formade vi den högtiden tillsammans. Det var början på Valborgsgänget, som snart blev fem par med huvudsaklig Skellefteåanknytning. Sedan dess har vi träffats varje Valborg till knytkalas, brasa, lekar och god mat och dryck. Senare år har skaran utökats med Brittas svägerska. Nu är skaran sju.
Lars och Britta bodde några år i lärarbostaden i Danmark men byggde 1968 en förnämlig villa. Hon engagerade sig i det kyrkliga livet i Vilan. Britta var en sällskapsmänniska av rang och en strålande värdinna. Hennes födelsedag den 17 maj var en tillställning med vänner, strålande sol, fläktande gardiner och härlig traktering med Brittas succetårta som pricken över iet.
På 1970-talet utbildade sig Britta till speciallärare och arbetade som sådan fram till pensionen. Lars gick ut tiden 1988 men Britta bodde kvar och flyttade 1997 till Luthagen. Hon fortsatte att öppna sitt hem till fest och gemenskap men för några år sedan avtog initiativkraften liksom livslusten och uppbrottet kom stilla omgiven av sina kära och god personal. Vi är många som minns Britta som glad, klok, generös och omtänksam och därför är saknaden stor.