Brita föddes i Dals-Långed i Dalsland, ett landskap som hon gärna återvände till i tankarna, och växte upp i den lilla byn Fjäll, där det fanns en byskola, som båda föräldrarna var verksamma i. Liksom sina fyra syskon fick hon läsa vidare och visade tidigt ansvarskänsla både i studier och mot kamrater, först vid realskolan i Bengtsfors och sedan på Läroverket i Vänersborg, innan hon fortsatte på Folkskoleseminariet i Göteborg och fick mycket goda vitsord.
Genom brodern Bengt som läste på Chalmers blev hon bekant med en annan chalmerist, prästsonen och kronobergaren Sievert Askaner som hon gifte sig med 1950, varefter hon med tiden blev bofast i Sigtuna från 1960-talet.
I Sigtuna deltog hon aktivt i samhällslivet på flera områden, bland annat inom Röda Korset, syföreningar, kyrkan och även lokalpolitiken. Den nya och egenhändigt planerade villan på Skeppargränden med med anläggning av trädgård blev också av stor betydelse för familjen och ett centrum för umgänge.
Arbetet vid vuxenutbildningen i kommunen var engagerande och skapade kontakt med andra kulturer. Men Sigtuna stod nog ändå hennes hjärta närmast, vilket till viss del kan sammanfattas i uttrycket ”det var bättre förr”, när ”potatisbilen” kom på regelbundna besök, Götes mack fortfarande fanns, liksom övriga näringsidkare i en annan omfattning än på senare tid.
Dock lockade Tjörn på Västkusten, särskilt norra delen, till sommarvistelse så länge krafterna räckte till. Där hjälptes Sivert och Brita åt att bygga en friggebod, som blev en enkel och praktisk lösning på boendefrågan.
Brita var en social person, som var angelägen att följa med sin tid, hålla kontakt med både unga och gamla bekanta och slå vakt om miljön. Med sin öppenhet och vilja att diskutera tidens frågor, även djupare sådana, bemötte och bemöttes hon med respekt och blev en centralfigur i sin krets. Livet var för henne inte bara en passiv existens utan en uppmaning till aktivitet, ordning och reda. Hon ville leva länge och fick i den meningen ta vara på livets möjligheter.