Björn Öbrink

Professor emeritus Björn Öbrink, Uppsala, har efter kort tids sjukdom avlidit i en ålder av 71 år. Närmast anhöriga är hustrun Gunilla samt döttrarna Karin och Kristina med familjer.

Dödsfall2015-09-11 08:10

Tillsammans med Björn ingick vi alla i den forskargrupp som i början av 60-talet leddes av professor Torvard Laurent vid institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi i Uppsala. Den gemensamma nämnaren för gruppens projekt var makromolekylers struktur och fysikal-kemiska egenskaper. Björn visade från början fallenhet för tänkande i matematiska och fysikal-kemiska banor, och genomförde sitt doktorandprojekt med ovanligt litet behov av handledning. Han disputerade 1971 på en avhandling om bindningen mellan bindvävens kollagen och vissa av dess polysackarider.

Björn blev efter disputationen intresserad av molekyler som fick celler att binda till, och därmed kommunicera med varandra, ett centralt fenomen inom biologien. Han inriktade efterhand sin forskning mot identifiering och karakterisering av berörda proteiner. Hans skötebarn, CEACAM1, följde honom genom hela hans forskarkarriär. De flesta forskare i vår bransch gör sina bästa arbeten i 40/50-årsåldern, men Björns publikationer visar en tydlig och fortgående stegring mot en höjdpunkt så sent som 2009, i form av två arbeten i den högrankade tidskriften Journal of Cell Biology. Han visar med sina medarbetare, och med hjälp av avancerad teknik, i detalj hur CEACAM-molekylerna interagerar med varandra och pekar samtidigt på de funktionella konsekvenserna. Arbetet förutspås bli en klassiker inom fältet.

Björn blev 1987 professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Karolinska institutet, och var periodvis institutionens prefekt. Han ingick också i den medicinska Nobelförsamlingen. Forskning förblev dock huvudintresset. Björns kompetens, integritet och inte minst generositet uppskattades av medarbetare och den internationella CEACAM-familjen. Han utsågs 2007 till hedersdoktor vid medicinska fakulteten vid Hamburgs universitet, vilket gladde honom mycket.

Vi har genom åren haft många tillfällen att se vännen Björn. Han var ständigt diskussionslysten och ofta provokativ, men alltid med en vänlig underton. Våra träffar blev stimulerande och man såg fram mot nästa tillfälle. Vi kommer att sakna hans öppenhet, ärlighet och vitalitet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!