Vår vän Björn har alltför tidigt lämnat vår gemenskap. I drygt 50 år hade vi förmånen att få finnas med i Björns innersta krets tillsammans med hans familj.
Vår vänskap grundlades redan innan någon av oss hade egna familjer. Det var sången som förde oss samman.
När Kaggen Frisk startade Kvintetten Olsson 1964 såg vi det som en trevlig fritidssysselsättning, som kanske kunde hålla på något år. Men det varade i många år. Vi fick under nästan 20 år, vid sidan om studier och förvärvsarbete, medverka i många roliga, härliga och stimulerande sångliga evenemang.
Vår vänskap och samhörighet stärktes år från år och kom att innesluta även våra hustrur och barn. Vi blev en storfamilj som firade högtider som nyår och midsommar tillsammans och då och då även någon semestervecka i fjällen, i skärgården eller på något avlägset resmål.
Björn själv var den som startade en av våra långlivade traditioner genom att i slutet på 60-talet bjuda in oss med hustrur till midsommarfirande, då på hans föräldrars sommarställe i Stjärnsund.
Det gemensamma midsommarfirandet fortsatte sedan varje år.
Som ett bevis på den samhörighet som skapades mellan våra familjer vill vi återge Björns dotter Kristinas ord till oss tre efter Björns bortgång:
”Jag vill bara att ni ska veta vad glad jag är för att ha vuxit upp som ett Kvintetten Olsson-barn. Det har givit en enorm trygghet, glädje, känsla av tillhörighet och det känns så bra att tänka på.”
Björns betydelse i storfamiljen bekräftas av följande yttrande från ett av våra barn : ”Jag har alltid räknat Björn som min farbror, lika mycket som mina riktiga farbröder.”
Det är en stor lucka Björn lämnar efter sig, inte bara hos oss utan även hos våra barn och hustrur. Det är svårt att förstå att han är borta. Vi hade ju så många sånger kvar att sjunga, så många resor och vandringar kvar att göra, så många julgranar kvar att hugga och så många fiskar kvar att fånga.