Birgitta arbetade som adjunkt i engelska och svenska vid Fyrisskolan i 36 år. Hon var en källa till inspiration bland sina kollegor med sin intellektuella rörlighet och stora beläsenhet. Birgitta var dessutom en välutbildad speciallärare och en av dem som använde sig av Maja Wittingmetoden och nådde storartat goda resultat, då hon utvecklade dyslektiska elevers läsförmåga.
Men Birgitta var också en framstående pedagog som ämneslärare i helklass och gav många elever goda kunskaper i engelska och svenska på skolans teoretiska utbildningar. Hon undervisade gärna yrkeseleverna och skapade en lugn och trygg atmosfär i klassrummet med sitt varma sinnelag och sin förmåga att se varje elev och arbeta med den utifrån dennes förutsättningar. Då hon 2001 blev pensionär, övertalades hon av skolledningen att fortsätta ytterligare några år på deltid för att i första hand fullfölja utvecklingen av de elever som hon redan börjat ge stöd som speciallärare men också för att bristen på erfarna speciallärare var akut.
De elever som blev hennes verkliga vänner för livet var just de som hon som speciallärare gav extra stöd. De fortsatte att besöka henne i hennes hem eller i varje fall hålla kontakt med henne på annat sätt, då de efter avlagd studentexamen blev yrkesarbetande eller högskolestuderande. Flera av dem har nu hört av sig till oss, vi som var Birgittas kolleger, och berättat om sin uppriktiga sorg nu då hon inte längre finns som en god vän, som de kan ringa, mejla till eller besöka.
Vi, Birgittas tidigare kollegor och elever, tänker alla på Birgittas make, barn och barnbarn och sörjer med dem.