Från början av 1990-talet var Birgitta Eriksson verksam vid SLU som institutionssekreterare vid Institutionen för växtförädling, och sedermera utbildningsadministratör vid Institutionen för växtbiologi fram till sin pensionering. Kunnigt och effektivt tog Birgitta hand om alla uppgifter som hon hade ansvar för samt sådana som hon tyckte hamnade mellan stolarna eller behövde tas tag i. Birgitta var tack vare sitt öppna, glada och positiva sätt en person som såg till att skapa en trivsam miljö. Hennes dörr var lika öppen som hennes bemötande. Hon ställde alltid upp och var en arbetskamrat som lyssnade och såg till att alla syntes och trivdes.
Birgitta var händig och konstnärlig vilket inte minst märktes i det vackra hemmet i Sunnersta och den vackra miljön i skärgårdshuset vid Ängsfjärden i Östhammars kommun. Hennes känsla för vackra miljöer och konstnärliga ådra blev också något som hennes medarbetare fick ta del av när Birgitta tog på sig ansvaret att designa det nya gemensamma lunchrummet.
För många av oss blev Birgitta en kär vän som vi hade nöjet att lära känna och umgås med även utanför arbetet. Det finns många fina minnen av gemensamma turer på skidor och skridskor, fjällvandringar och besök vid olika kulturella aktiviteter som fotografiska museet, Liljevalchs vårsalonger och Weeping Willows-konserter. Födelsedagar firades gärna med allsköns resor och utflykter samt med god mat. Segling, Friskis & Svettis-gympa och jogging var något som alltid fanns på Birgittas agenda. Det är också ett ödets ironi att det var just under en joggingtur som Birgitta så oväntat lämnade oss.
Det är en oerhörd saknad och mycket svårt att förstå att Birgitta inte finns med oss längre! Vi delar denna saknad med familjen och känner och tänker på dem som stod henne närmast.