Där den smala grusvägen som ringlar genom skogen tar slut, i Sandshult i Småland, växte Birgit upp. Vid sex års ålder började hon skolan i Östraby vilket innebar två dagliga långpromenader. I skolan pratade en av lärarinnorna med Birgit om missionärsyrket som ett möjligt framtidsval. Birgit klarade folkskolan med glans och hon fortsatte studera i Eksjö och blev den första i familjen att ta studentexamen. I slutet av andra världskriget antogs Birgit sedan till lärarinneseminariet i Kalmar. Sin första tjänst som småskollärarinna tillträdde hon i Åsbo kyrkskola i Östergötland. Där ingick tjänstebostad ovanpå klassrummet.
Tankarna på att bli missionär hade planterats tidigt, och de utvecklades.
I januari 1950 vigde biskop Ysander Birgit till missionäri Hults kyrka. Och så reste hon iväg som Linköpings stifts första missionär till Tanganyikafältet. Missionärstiden i Tanganyika (från 1964 Tanzania) inleddes vid Kigarama Teacher’s Collegedär Birgit lärde sig både swahili och att undervisa på engelska. I Kigarama lärde hon också känna flera betydelsefulla personer, bland
annat Barbro Johansson och Bengt Sundkler.
När Barbro Johansson cirka ett decennium senare, i samband med Tanzanias självständighet blev invald i parlamentet tog Birgit över som rektor för Kashasha
Girls´ School.
1962 kom en svensk ingenjör, Nils Johansson, till Kashasha för att borra efter vatten. Året därpå flyttade Birgit hem till Sverige för gott och i oktober 1964, när
undertecknad var åtta år, stod bröllopet i Rättviks kyrka. Solen sken och alla Nils släktingar i folkdräkt var en fest för ögat.
Birgit och Nils bodde först i Karlholm och sedan 1979 i Uppsala. De hade ett rikt socialt och kulturellt liv. De var båda mycket vänfasta, och livet ut höll de
dessutom kontakten med Tanzania.
Det var en stor sorg för Birgit när Nils efter en tids sjukdom gick bort 2012.