Bert Nilsson var född i Niemisel i Norrbotten, tog sin läkareexamen i Uppsala och tjänstgjorde som kirurg i Falun, på Akademiska sjukhuset och från 1984, till långt efter sin pensionering, på lasarettet i Enköping.
Jag mötte Bert första gången i en anställningsintervju i slutet av 1983. Jag var ordförande i lasarettsdirektionen som sökte en ny klinikchef. Vi blev mycket lättade när Bert Nilsson sökte tjänsten. Han hade ett gott renommé som kirurg med en bred repertoar. Han kom från universitetssjukhuset vilket var både en merit och ett hot. Det senare eftersom det på den tiden fanns en rivalitet och konkurrens mellan landstingets stora och lilla akutsjukhus.
I intervjun var detta förstås föremål för diskussion. Var Bert fågel eller fisk? På frågan om han tänkte pendla eller bosätta sig i Enköping fick vi svaret: ”En kirurg i Enköping ska träffa sina patienter i kön på Systembolaget!” En typisk Bert-replik skulle det visa sig. Framförd med basrösten, långsamt med lite norrlandsdialekt och med en humoristisk knorr. Bert blev en framgångsrik klinikchef och senare också en betrodd chefläkare. Han blev också väl förankrad i Enköpings kulturliv. Bland annat som styrelseledamot och ordförande i Westerlundssällskapet under många år.
Som landstingspolitiker hade jag behov av nära relationer med några erfarna medicinska ledare. Bert Nilsson var en av dessa som jag kunde samråda med i brydsamma situationer och vars klokskap jag kunde lita på. En ömsidig förståelse mellan politiker, medicinare och administrativa chefer är nödvändigt i sjukvården. Med Bert var detta möjligt. Vi var inte alltid överens men vi hade respekt för våra olika roller. Många års samverkan och mer än 30 års vänskap som jag värdesatt högt har döden nu avbrutit.