Vår vän Bengt-Olov har alltför tidigt lämnat oss. Under studietiden i företagsekonomi kände han sig manad att starta egen verksamhet inom byggvaror och senare startade och drev han tillsammans med Anders Forsgren det framgångsrika företaget Rusta.
Vår gemensamma bakgrund är att vi under tjugo år spelade badminton varje söndag. Under de första tio åren hade vi klart bättre kondition och färre kilon runt magen än han. Trots detta så stod han nästan alltid som vinnare. När hans kondition inte räckte till lät han viljan och vinnarinstinkten ta över.
De senaste tio åren överraskade han oss med att gå ned i vikt vilket gjorde honom rörligare. Det gjorde honom till en ännu tuffare motståndare. Under eftersnacken pratade vi en hel del om Rusta och vi gav förslag på nya produkter som Rusta borde sälja. Det blev ofta både intressant och lärorikt för oss.
Våren 2014 spelade vi som vanligt ända fram till midsommar, trots att Bengt-Olov flera gånger hade riktigt ont i ryggen. Han använde pauserna mellan seten till att lägga sig ner och sträcka ut kroppen. Inför nystarten i augusti hade han blivit undersökt. Det var inte några tillfälliga ryggbesvär han led av.
Bengt-Olovs kämpatakter bidrog till framgångarna i affärslivet och fick honom att hålla stånd mot sin sjukdom länge. Vi minns första söndagen i september 2014 då vi båda fick ett sms från Bengt-Olov där det stod ”badminton som vanligt ikväll?” Vi blev förvirrade och kunde inte förstå vad som hänt. Hade det skett en förväxling med någon annan patients journaler? Nej, så var det inte. Han var helt enkelt på skämthumör även i det läget. Han älskade practical jokes.
Vi gläds åt alla de fina stunder vi haft tillsammans, den fantastiska 60-årsfesten, magikeraftonen, teaterevenemangen och alla middagarna.
Bengt-Olov var och förblev, trots alla framgångar, en äkta och oförställd Ljusdalskille. Vi frågade honom om han inte skulle köpa en lyxbåt stationerad i Medelhavet. Det fanns inte på kartan. Han ville bo i Gamla Uppsala, kämpa på med Rusta och leva ett vardagsliv med AnnMari och sin stora familj, och så hade vi velat ha honom kvar under många, många år framöver.