Bengt Götegårds röst har tystnat. Men minnet av honom lever. Först och främst hos hans närmaste – men också hos otaliga radiolyssnare. Och hos oss, som fick arbeta tillsammans med Bengt under hans trettio år vid Sveriges Radio Uppland.
Hösten 1978 rekryterades Bengt till den nystartade lokalradion i Uppsala. Han blev snabbt en stor tillgång både som reporter och programledare. Men själv längtade han ut från redaktion och studio. Han ville skildra verkligheten på plats – helst i direktsändning.
Så när ”HF-tekniken” dök upp i början av 1980-talet, såg Bengt genast den fantastiska i möjligheten i att med bärbar sändare kunna skicka iväg radiovågor till närmaste mast. Snart blev sändningsbilen hans andra hem.
Säg den plats från vilken han inte lyckades koppla upp sig och gå ut i radion! Och säg den väg i Uppland som han inte nån gång körde på.
Var han än hamnade kunde Bengt på nolltid finna de rätta orden och den rätta tonen för att beskriva vad han såg och vad som hänt. Alltid med den där lugna, förtroendeingivande radiorösten.
Bengt hade också en förmåga att få människor att prata. På en gång avspänt och med intellektuell skärpa, ställde han frågor till makthavare, experter och ”vanliga” upplänningar. Genom dessa möten förmedlade han dramatik och vardag, kultur och kunskap. Och bidrog till den lokala debatten och demokratin.
När lokalradion fick en egen kanal, P4, spelade Bengt Götegård en viktig roll. Som direktsändande pionjär blev han en förebild och inspiratör för lokalradiomedarbetare i hela landet.
Bengt var inte bara den radioröst som de flesta upplänningar kände igen – han var också en uppskattad kollega, som generöst delade med sig av sitt stora kunnande i konsten att göra radio i allmänhetens tjänst.