Bengt-Erik Falck undervisade i svenska och historia vid Lundellska skolan, Skrapan, i nästan 30 år. Tidigt blev han en väl etablerad lärare vid skolan. Han började 1966 när Skrapan ännu låg nedanför slottet. År 1984 gick flytten till Johannesbäck. År 1996 avslutade Bengt-Erik sin lärargärning i samband med att skolan ännu en gång flyttade, och då till sitt nuvarande läge på Kronåsen. Han tjänstgjorde även som skolledare under en tid. Vid sidan av läraryrket var Bengt-Erik verksam som nämndeman, ett uppdrag som han skulle komma att fullgöra ännu i många år efter pensioneringen. Under de år familjen bodde i Vaksala var han ordförande i församlingens kyrkoråd. Bengt-Erik fullgjorde alltid sina uppdrag med noggrannhet och engagemang.
När Bengt-Eriks elever råkade träffa honom kortare eller längre tid efter avslutade gymnasiestudier, tog de ofta tillfället i akt att tacka honom för de kunskaper de hade fått med sig från hans undervisning. Vittnesbörden är talrika om hur väl förberedda eleverna blev för högre studier. Han fick också många brev från de som ville framföra sitt tack.
Magister Falck var en färgstark lärare. I klassrummet rådde sträng disciplin. Det berättas att hans elevgrupper fick inleda och avsluta lektionerna med att stå uppställda vid bänkarna. Att ha en samlande form för början och slut på ett undervisningspass tillhör det som både elever och lärare i dag ibland önskar åter. Han var en skicklig berättare, något som var till glädje för både kolleger och elever. Hans arbetskamrater på Skrapan visste att de av hans elever som hade ett svalt intresse för historia i årskurs 1 ofta kom att växa in i ämnet och visa stort engagemang i de högre årskurserna. Som klassföreståndare var Bengt-Erik som alltid noggrann och elevvårdspersonalen minns hur väl han tog hand om sina klasser.
Så här minns en av Bengt-Eriks elever: ”I klassrummet ställde han tydliga och drastiskt formulerade krav på disciplin och studieflit och ibland kunde han nog skrämma upp elever, i synnerhet de yngre. Men med tiden insåg de flesta att denne stränge lärare inte alls var så farlig; man märkte det när han började skämta, eller när han lät sin berättarförmåga flöda fritt. Bland avgångseleverna blev han populär, kanske just för att han i början verkat så sträng och fordrande. För många elever framstod han ibland som hämtad ur en annan tid. Lärdomsivern och humorn slog i så fall en brygga till elevernas tid, ett utbyte som nog för övrigt gick i båda riktningarna.”
Med tiden brukade Bengt-Eriks elever bakom kraven på ordning och reda, välgjorda läxor och koncentration på lektionerna upptäcka sin lärares värme och omsorg, hans lärdomsiver och hans humor. Vi hans kolleger har ofta fått höra av eleverna i avgångsklassen att ”Falcken” var en av deras bästa lärare.