Västgöta Nation i Lund har sorg. Många är de studenter som under sin studietid förmår att både ta aktiv del i studentlivet och avlägga en examen. Inte så få är också några år engagerade i nationslivet med allt vad det innebär av hårt arbete, ansvarstagande, glädje, sammanhållning och personlig utveckling. Några, betydligt färre, håller senare i livet kvar kontakten med sin studentnation och endast några enstaka fortsätter sedan, parallellt med sin yrkeskarriär, att verka för sin gamla nations och sitt gamla studenthus väl och ve. Detta gjorde med eftertryck Bengt Bergström, Joplin kallad. Skarasonen Joplin flyttade som ny lundastudent in på Västgötagården och tillhörde följdriktigt Västgöta Nation under sin studietid, det sena 1960-talet och tidiga 1970-talet.
Det är dock inte Joplins insatser som kurator vid nationen eller senare hans yrkeskarriär som var det speciella med honom. Det var hans personlighet. Joplin var en synnerligen hjärtlig, varm och omtänksam människa med ett starkt engagemang för andra. Dessa drag kunde ingen som träffade honom undgå att lägga märke till. Han var lika angelägen om att hålla en nära kontakt med sina många vänner som att nytillkomna studenter, novitier, snabbt skulle integreras i nationens gemenskap. En av hans mest speciella egenskaper var att med skicklighet uppbära rollen som studentkulturens banérförare. Han värnade de goda studenttraditionerna och sin egen västgötska identitet. Joplin var bland annat en lysande sångförman som behärskade alla viktiga studentvisor och med bravur kunde framföra dem. Han hade förmågan att rätt bedöma vad skulle sjungas, när och inte minst hur. Den goda tonen, i dubbel mening, var hans kännetecken.
I den gamla studentsången ”O gamla klang- och jubeltid” frågas det i texten om var de gamla glada studentkamraterna tagit vägen. Svaret ges också: De drogo bort från vin och sång
till vardagslivets tråk och tvång. Detta gällde dock inte Bengt Bergström. Han lämnade aldrig nationslivet utan axlade en annan roll. I över tre decennier var han ideellt verksam i styrelsen för stiftelsen Västgötagården. Han var hedersledamot i Västgöta nation och stiftelsens hedersordförande. Nu tystnar allt vårt yra skämt, vår sång blir stum, vårt glam förstämt. Bengt saknas oss men hans minne skall förbliva.
Hans Albin Larsson
Inspektor vid Västgöta Nation i Lund