En verkligt stor yrkesman, Bengt Ahlström, har lämnat oss efter en tids sjukdom.
Vi sörjer honom tillsammans med hans familj och nära och kära.
Bengt kom till Rasbokil och Lura våren 1948 tillsammans med Ville, Ingrid och fem syskon. Han var då nio år, äldst av bröderna Ahlström. Han hade tidigt prövat på många av arbetsuppgifterna på ett mindre jordbruk när hans pappa, under långa perioder av inkallelser på grund av kriget 1939-1945, varit hemifrån.
På Lura fanns kor, grisar katter och framför allt hästar, som senare i hans liv blev ett stort intresse. Han följde tidigt med Ville på olika jobb i skogen i ladugården och på åkrarna.
Efterhand försvann det ena syskonet efter det andra till arbeten på olika platser runt om i Uppland och en till USA.
Efter påhugg i olika yrken, bland annat som snickare och busschaufför längtade Bengt tillbaka till Rasbokil och då han träffat Bibbi planerade de att bygga ett hus vid Lura, som uppfördes 1967/68 och platsen blev Råsten.
När Bengt flyttat tillbaka till Lura kom snart övriga syskon Gunilla, Hans, Lars och Anita efter. När Birgit byggde sitt sommarhus 1996 var alla åter samlade runt Lura.
Bengt kände starkt för Rasbokil, han engagerade sig i många föreningsaktiviteter, bl.a. hembygdskultur, sport, hemvärn. Han gjorde framför allt stora insatser för att rusta och underhålla både hembygdsgård och bygdegård i Rasbokil. Han var utomordentligt kunnig i trähantverk av olika slag från finsnickeri till timmerhusbygge. Han var dessutom praktisk och finurlig vilket tillsammans gjorde att många ”omöjliga” problem lösas. Under många år var han även anlitad av Upplandsmuséet för underhåll av de gamla husen på Disagården.
Under den långa tid han var hästägare och kusk körde han bröllopspar, gallrade skog i Uppsalas parker, körde Uppsalas Lucia och deltog i filminspelningen av ”Fanny och Alexander”. Hans intresse för den nordsvenska hästen och hans kamratskap med sina hästar följde honom så länge han orkade gå till stallet.
Bengt var social och tyckte mycket om att lyssna på människor och med hans goda minne kunde han också föra vidare många berättelser och minnen från förr.
Vi, som varit hans grannar, syskon och ingifta, kommer att sakna den hjälpsamhet och glädje, som Bengt alltid givit oss och hans bortgång har skapat ett stort tomrum i den gemenskap vi haft tillsammans med Bengt.