Barbro Gustafsson föddes 7 december 1928 i Kristianstad. På 30-talet lämnade familjen sin gård i Skåne och flyttade till Umeå. Barbro var aktiv inom musik, scouter, botanik, och Norrlandsmästare i 200 meter bröstsim. Som 20-åring tog hon examen från lärarseminariet och fick sina första tjänster i Flarken, Bergsjö och Krokom.
Barbro reste gärna, och under en fjällresa träffade hon John som var renskötare. När de gift sig fick hon tjänst i Katrineholm där John läste till ingenjör. I Svenstavik bosatte de sig i ett hus vid ån där barnen Eva, Ylva och Ola växte upp.
Barbro var en pedagog före sin tid. Hon ifrågasatte föråldrad metodik och tog alltid strid för sina elever. Hon vidareutbildade sig till speciallärare och dramapedagog, något som stärkte de metoder hon tidigare tillämpat. 1979 uppfyllde hon drömmen att ta organistexamen.
1980 flyttade Barbro till Umeå igen. I Holmsund forskade hon om hur drama främjar läsinlärning. Livet tog en vändning när hon 1986 drabbades av en svår stroke. Att hon överlevde stärkte hennes andlighet, och mot alla odds rehabiliterade hon sig.
Före pensionen undervisade hon med framgång vuxna afasidrabbade på Edelviks FHS. Sedan flyttade hon till Uppsala, närmare barnen. Hon aktiverade sig som lärare för nyanlända, inom Senioruniversitetet med mera – alltid nyfiken på kunskap och att förmedla den.
Barbro var bildad och fördomsfri och hade lätt att få vänner i alla generationer – vilket blev tydligt på hennes stora 90-årsfest. Hon upprätthöll relationer genom resor, brev och telefon. De sju barnbarnen såg Barbro som sin vän, för tröst och skratt. Hon hade ett djup och var mycket underhållande. “– Du borde göra stand up comedy, Barbro! – Jadå, bara jag får sitta ned!” På frågan “Varför vill du ha Barbro som lärare?” svarade en stökig elev: “Hon ser MIG!” Ja, hon såg oss alla. Och vi saknar hennes blick.