Barbros stora intresse för människor och hennes vilja att göra skillnad förde henne in i uppgifter där både hennes yrkesskicklighet och empati kom medmänniskor till del. Som sjuksköterska arbetade hon många år som distriktsköterska i Dalarna och de senare åren som yrkesarbetande tjänstgjorde hon på Reumatologen vid Akademiska sjukhuset. Barbros positiva livssyn, hennes engagemang för utveckling av patientvården och den starka känslan för allas likvärdiga vård präglade nog alltid hennes yrkesbana.
Genom makens arbete kom familjen att under en period bo och arbeta i Etiopien. De åren var betydelsefulla för hela familjen, men kanske speciellt för Barbro, som sedan den tiden alltid hade ett stort intresse och engagemang för invandrare. Med glädje deltog Barbro i undervisning och samtal i svenska för nyanlända till Sverige och flera blev hennes personliga nära vänner till vilka hon generöst delade med sig av kunskap och värme.
Barbro var en person som alltid var aktiv. Ett av hennes stora intressen var trädgården i Norby, där hon med stor uthållighet och iver fick den kargaste bergsknalle att blomstra och de ömtåligaste växter att frodas. Intresset att resa och utforska nya områden delade hon med maken Gerhard. Resmålet skulle innehålla aktiviteter av olika slag och alltid innebära möten med människor som gav resan innehåll. Vi var flera vänner som hade glädjen att vara ressällskap.
Tiden efter pensionen blev barnbarnens tid. En ungdomlig, sportig och kreativ mormor och farmor förgyllde barnens fritid och många är de ”barnvaktstimmar” som även blev vardagens guldkorn för Barbro och Gerhard.
Barbro var en aktiv medlem av Valsätrakyrkan där hon bland många andra uppgifter även ansvarade för uthyrning av kyrkans lokaler och blev därigenom ett ansikte utåt, alltid villig att lösa problem på bästa sätt. Gemenskap och gudstro bar Barbro under hela livet.
Nu fattas en kär vän. Vännen med livslust och kreativitet, vännen med empati och omsorg, vännen med det varma leendet och en öppen famn för alla. Saknaden är stor men hennes minne kommer att leva med oss.