Arne var den siste i en lång rad av gamla entusiaster som verkat i US. Han blev aldrig varken storsimmare eller simhoppare utan blev i stället den som hade kunskapen om vad som tilldragit sig på alla nivåer i klubben från 1940-talet och framåt, alltifrån resan till Österbybruk med pololaget på 1940-talet till 200-års firandet på Uppsala slott.
Arne hade en säker blick för det skrivna ordet, typograf som han var. Han var huvudredaktör för såväl jubileumskrifterna 1971, vid 175-årsjubileet som 1996, vid 200-årsjubileet.
US-veteranerna, tidigare aktiva idrottsmän och ledare inom US, blev en av Arnes fasta punkter. Till varje möte – två gånger per år – skrev han ett kåseri kring något som utspelat sig inom simklubben många år tidigare och gav på så sätt många inblickar i klubbens historia. Samtidigt skapade Arne en värdefull historisk dokumentation kring en mängd händelser i föreningen.
Arne var också en av initiativtagare till det som blev och fortfarande är Torsdagdansarna. Även där bidrog han med sina kåserier så länge hälsan stod honom bi.
Arne hade nära till skrattet och hade en stor förmåga att entusiasmera. Alla vi som hade förmånen att få umgås med honom och lyssna till berättelser om US, dess simmare, ledare och de olika äventyr som utspelats genom åren, känner en stor sorg och saknad som vi också förmedlar till sonen Anders med familj.
US-Veteranerna