Arne Arnesen blev filosofie doktor 1977 och docent 1980. Han verkade under många år som universitetslektor i fysik och erhöll tidigt en välförtjänt befordran till professor efter befordringsreformen 1999.
Arne och jag hade många beröringspunkter. Vi tillhörde samma generation och hade kontakt redan under studietiden såväl på universitetet som på nationen. I V-Dalas orkester Kruthornen fann vi bägge spelglädje med Arne som den professionelle. Han finns upptagen i Svensk Filmdatabas som kompositör och musiker (klarinett).
Arne genomgick en experimentellt inriktad forskarutbildning under Kai Siegbahn och etablerade sig redan före disputationen som en klippa på fysiska institutionen med omfattande kontakter med andra medarbetare och studenter. Han tog genom åren på sig många plikter där han ofta i det tysta gjorde stora insatser. Arne var en mycket uppskattad lärare som förberedde sig med noggrannhet och engagemang. Han författade tillsammans med mig en problemsamling i kvantmekanik som nådde stor spridning. Arne utvecklade nya laborationer och kunde lägga ner mycket arbete på demonstrationsförsök. Hans lasershower var mycket uppskattade av besökande skolklasser och andra.
Arne blev hedersledamot vid sitt kära V-Dala, en utnämning som han uppskattade mycket. Vi hade unnat honom många fler glada kvällar på V-Dala med hustrun Kristina och nationsvänner. En verklig hedersman och sann vän är borta och saknaden låter sig ej formeras i ord.