Anneliese var barnen och djurens vän. I ett helt liv tog hon hand om egna och andras barn utan urskiljning. Uppväxten i Tyskland gjorde att hon hade ett extra öga som varnade för faror och ondska. Hon såg alltid när barn for illa och hon ingrep.
Familjen hamnade efter flykt undan ryssarna i DDR. Där utbildade Anneliese sig till barnsköterska. I december 1950 styrdes båten, där hon var matros, mot Västtyskland. En storm tog dem till Sverige.
I Fagersta fann hon att hembiträde och niga för disponenten inte var något för henne. Hon ordnade jobb på bruket, lärde sig köra travers och träffade Wolfgang. De gifte sig, fick barn, flyttade till Köping, fick flera barn och under en tid tog det nygifta paret också hand om syskonen Brigitte och Jutta.
1963 flyttade familjen till Solna. Anneliese arbetade som dagmamma på dagarna och städade kontor på kvällarna. När de 1964 flyttade till Handen blev hon en av de första kommunala dagmammorna i Haninge kommun. Många barn fick en trygg start i livet hos henne och när de egna barnen blev större tog hon sig an barnen på daghemmet Tallen med stor energi och kärlek.
Somrarna tillbringade familjen på campingen i Stensund. Där lärde sig Anneliese paddla kajak och simmade med barnen. Så småningom skaffade hon och Wolfgang en segelbåt. Med katt och hund utforskades Stockholms skärgård. Nåttarö blev favoritön.
1990 gick flytten till Tierp. Som nybliven pensionär blommade Annelieses trädgårdsintresse. Rosor, pioner, pelargoner och fuchsior odlades i mängder. Hemmet var alltid öppet för barn, hundar och katter. Många tilltufsade individer fick tröst där.
Vi glömmer aldrig Annelieses fantastiska tyska surdegslimpor, potatissallad, soppor, bullar eller kakor. Ingen gick någonsin hungrig från hennes kök. Uppväxten i en tid av krig, flykt och hunger gjorde henne klok, generös och omtänksam.