Vår kära syster Ann-Catrin föddes i Morjärv i Norrbotten. Hon gick på Flickskolan i Luleå. Fritiden ägnade hon till stor del åt gymnastik. Familjen flyttade till Östervåla och Ann-Catrin tog studenten i Uppsala. Hon träffade sin kärlek Clemens och bildade familj. Hon arbetade med personal- och rekryteringsfrågor, först vid Postverket i Uppsala och senare vid Akademiska sjukhuset.
För Ann-Catrin var arbetet viktigt, men långt viktigare var familjen, maken, sönerna och barnbarnen men även syskonen. Efter Clemens alltför tidiga bortgång kom Ann-Catrin att allt mer prioritera tid att tillbringa i fritidshuset som familjen byggt i Nolsterby, där hon fick flera goda vänner. Hon fann också ett nöje i att spela golf. Hon plockade blåbär på tomten. Hon tyckte om att plocka blommor, som liten slarvade hon bort sina skor i blomsterängarna. Som vuxen hade hon ett stort intresse för andra kulturer och gjorde flera längre resor till Amerika, Afrika och ofta till Thailand, där hon också fick vänner för livet.
Ann-Catrin var mycket omtänksam, nyfiken på allas våra förehavanden, hon var generös, orädd och företagsam, en ”kan själv”-person. Till henne vände vi oss i stort och smått, hon hade alltid kloka och ärliga svar: ”Visst blev det fint med våra nya kuddar?” ”Nja, du skulle ha valt en annan färg”. Alla har vi rum som fått en luftigare möblering, tavlor som funnit sin rätta plats och färger som harmonierats tack vare hennes goda råd.
När vi nu närmade oss midsommarhelgen kände vi oss lite vilsna. Midsommar har ju alltid varit traditionsenlig familjefest hos Ann-Catrin – hur gör vi nu utan vår storasyster? Svaret som Ann-Catrin skulle ha gett, och som också var hennes motto i livet, vid upp- och nedgångar: ”det blir vad man gör det till”.