1968 började Anders sin anställning vid Sveriges geologiska undersökning (SGU), och han förblev verket trogen till sin pension 2000. Han blev förste statsgeolog och hans främsta arbetsuppgifter blev berggrundskartering i Östergötland och Sörmland och forskning med anknytning till karteringen.
Anders blev den ledande auktoriteten speciellt när det gällde geologin kring marmorförekomsterna i Kolmården, samt Stavsjö-, Finspångs- och Askersundsområdenas berggrund. Ett centralt ämne var tektoniken, dvs de storskaliga strukturer som uppkommit vid bergskedjebildning. Hans arbeten gällde också bland annat berggrunden i trakten av Kalix och Luleå samt översiktskartor av olika slag.
Anders breda kompetens omfattade också bergartsbildning genom blandning av smältor, och en fruktbärande sammanlänkning av fältiakttagelser med laboratorieexperiment i fråga om graniters bildning. Han bedrev också en omfattande informationsverksamhet om geologi genom föredrag och exkursioner.
Anders var musikalisk och spelade klarinett och saxofon i orkestern Tvärdraget i Norrköping. Han var också en skicklig bridge- och tennisspelare.
Anders var känd som en kunnig, lågmäld och vänsäll person. Man kunde alltid vända sig till honom i svåra situationer eftersom man visste att han alltid beredvilligt ställde upp och hjälpte sina vänner och kolleger.
Anders och Carin bosatte sig i Svärtinge utanför Norrköping. Där, på den älskade gården Skrikhult, fick han också avsluta sitt liv. Vi är många som sörjer en sällsynt fin kollega och vän, samtidigt som vi gläds åt alla glada minnen av Anders från gångna år.