Anders började sina studier vid Sötåsens lantbruksskola i Västergötland och fortsatte därefter sin agronomutbildning vid Ultuna. Han tillhörde där den första gruppen studenter som valde bioteknisk inriktning. För oss som var kursansvariga var detta en spännande tid där molekylära vetenskaper plötsligt gavs en plats i SLU:s traditionella utbildningsprogram.
Vi minns Anders glada tillrop i korridorer och laboratorier i dåvarande Genetikcentrum. Det var sällan sura miner, inte ens när experimenten gick i stöpet och fick göras om. Ibland blev det en del förhandlande med kursledning och kamrater för att få möjlighet att åka hem till gården i Funbo och hjälpa till vid vårbruk och skörd. Här kom hans diplomatiska tänkande väl till pass. Anders fortsatte med molekylära forskarstudier hos professor Tapio Palva. Där studerade han genreglering i en växtpatogen bakterie och försvarade sin avhandling 1998.
Anders var en uppskattad lärare och kollega och kännetecknades av ett djupt engagemang för studentkåren och utbildningarna under hela sin tid vid Ultuna. Exempelvis besökte han tillsammans med andra studenter en rad gymnasieskolor för att göra reklam för bioteknolog-utbildningen vid SLU. Han ställde gärna upp och gav en hjälpande hand inom många områden, inklusive servering vid större middagar på Syltan. Hans insatser var talrika och hans vänkrets växte exponentiellt. Anders höll också kontakten med forna medarbetare som med tiden spreds över hela världen.
För oss som hade förmånen att lära känna Anders var kombinationen av biologiska grundkunskaper, insikter i att bedriva lantbruk och djup förståelse för SLU:s olika verksamheter hans speciella signum. Samtal och diskussioner med Anders färgades alltid av klokskap och positiv energi. Han efterlämnar en mycket stor saknad.