Vår kära vän Allan är död. En ordens mästare, en friluftsentusiast och humorist har lämnat oss bakom sig i stor saknad men också med de många fina minnena. Allans yrke som journalist och flerårig medarbetare i Upsala Nya Tidning som tv-recensent gav honom en utomordentlig känsla för vad som var rätt och fel i det skrivna. Umgänget med favoritförfattarna Alf Henriksons och Harry Martinsons verk var intensivt. Han hade alla Henrikssons verk i sitt bibliotek. Aniara var hans favorit i Martinssons författarskap. Om båda författarna skrev han böcker och artiklar.
Genom sina vandringar och övernattningar i naturen blev Allan en expert på överlevnad under enklast möjliga förhållanden. I en skog stor nog att gå vilse i kunde platsen för nattens vila bli under en gran. Höstliga dagar lärde han oss fåkunniga att skilja mellan matnyttiga och farliga svampar och även hur de skulle tillagas. Flera Vasalopp gav styrka och kondition. Han hatade alkohol och rökte aldrig. Belöningen blev ett långt liv – nästan 94 år.
När vi en gång ifrågasatte hans många långa, ensamma vandringar i vildmarken i norra Sverige, Värmland och Norge utan möjlig kontakt med omvärlden svarade humoristen Allan: Jag har inte druckit sprit och aldrig rökt men något farligt måste väl också jag få göra.
Tillsammans med hustru Kristina skapade han som Friluftsfrämjandets mångåriga ordförande i Sigtuna kommun friluftsgården Björnkälla. Därefter var han under några år en mycket aktiv medlem i Naturskyddsföreningens kretsstyrelse. Han var med om att bilda Föreningarnas skogsgrupp och arbetade oförtrutet för att skydda naturen i Sköndalsskogen mot exploatering med ett naturreservat som resultat. Sitt inre liv torgförde han inte gärna men gav värme och glädje till oss alla som hade turen att tillhöra den stora vänkrets som var hans.