Hans närmaste är makan Margareta och barnen Göran, Thomas, Staffan och Cecilia med familjer.
Alf Härdelin var hälsing till börden. Han växte upp i Ramsjö och i Duvbo där hans far var präst. Själv var han under några år präst i Strängnäs stift innan han 1963 upptogs i den romersk-katolska kyrkan. Han var 1961-66 bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek. Efter disputationen 1965 om den högkyrkliga Oxfordrörelsen på 1830-talet var han under 20 år docent och lektor i praktisk teologi vid Uppsala universitet.
Hans forskningsfält skiftade fokus när han från 1970-talet alltmer kom att intressera sig för den medeltida kulturen och teologin. Åren 1986-93 var han anställd som forskare i detta ämne vid HSFR (Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet) och 1990 erhöll han professors namn.
Härdelin var en förgrundsgestalt inom svensk teologisk medeltidsforskning men också en brobyggare som älskade att samla kolleger från andra ämnen till symposier och antologiprojekt.
På 1970-talet introducerade han i vårt land det teologiska begreppet "spiritualitet" och kom att bli en skolbildare vid forskning om relationen teologi-praxis i olika tider. Ett storverk är hans bok om spiritualiteten i medeltidens Sverige, Världen som yta och fönster (2005).
Han var också verksam som översättare och diktare. Hans översättningar från latin finns till exempel i antologin Symfoniska röster (2012), medan den katolska psalmboken Cecilia innehåller både översättningar och originaltexter.
Alf Härdelin var en social person som trivdes i umgänge och diskussion. Under hans aktiva tid samlades vi, hans doktorander och andra, till dagliga luncher, där vänskapen odlades och allt ifrån dagens on-dit (hörsägen) till vetenskapliga problem avhandlades. Han beskrev sig själv som "den fräne kritikern av intellektuella slappheter och kyrkliga villfarelser" och många är beredda att hålla med; hans omdömen kunde bli skarpa. Men även humorn flödade.
Han var vetenskapens vårdare och värnare och levde som han lärde. Genom sin forskning, sitt författarskap och sina föreläsningar har han för många fått öppna fönstret mot den intellektuella storhetstid som medeltiden utgör.