Åke växte upp i bondemiljö i Valö, numera Östhammars kommun. Hans väg till högre studier gick via Hvilans specialgymnasium till Lantbrukshögskolan där han blev agronom 1957. Han fick anställning vid dåvarande Statens Jordbruksförsök där han ingick i en grupp som hade i uppdrag att kartlägga hur det globala radioaktiva nedfallet från tidens kärnvapenprov uppförde sig i svenska jordar och födoämneskedjor. Gruppen kom senare att bilda en egen institution vid Lantbrukshögskolan för den nya diciplinen radioekologi. Åke intog här en central position och kom att i olika befattningar verka vid institutionen fram till sin pensionering 1991.
Åke var en framgångsrik och innovativ forskare med det övergripande målet att beräkna konsekvenserna av tänkta radioaktiva utsläpp från kärntekniska anläggningar och vilka motåtgärder som var möjliga att vidta för att begränsa skadorna för jordbruksnäringen.
Vid tiden för Tjernobylolyckan 1986 var Åke etablerad auktoritet inom jordbrukslandskapets radioekologi. Hans forskning och breda kunskaper var av stort värde vid myndigheternas rekommendationer om motåtgärder i den nedfallssituation som drabbade stora delar av Sverige.
Åke var produktiv som författare av vetenskapliga publikationer inom sitt ämnesområde, något som han fortsatte med långt efter pensioneringen. Han var väl känd bland nordiska och internationella kolleger bland vilka hans insatser rönte berättigad uppskattning.
Åke var en blid och försynt person, bland vänner och kolleger debattglad och nära till ett befriande skratt. Han hade förmågan att se det positiva eller rent av komiska i nog så allvarliga situationer och som person levde han i hög grad upp till sitt ultunesiska kårnamn, Jovial.
Vi gamla arbetskamrater kommer med värme och sympati att minnas Åke.