– Jag har alltid varit lite besvärlig och gjort det jag vill och inte det som andra säger åt mig.
Det är mitten av februari och det sega gråvädret känns påträngande dystert och segt. Men hemma hos Lotta Gröning i Olsbenning utanför Norberg är det som vanligt full huggning.
Förutom hon själv och fjortonåriga dottern Lovisa bor här tre katter, fyra hundar och elva islandshästar som alla behöver tillsyn och skötsel.
– Jag springer som en idiot hela dagarna och tänker att jag skulle behöva en hund- och häst-au pair som kan vara här på gården när jag åker bort. Det är det stora pysslet för mig.
Flera av hästarna är födda på gården och Lotta beskriver dem och de andra djuren som en del av familjen. Att göra sig av med någon av dem är otänkbart.
Kroppsarbetet hjälper också till att rensa tankarna från allt annat jobb, förklarar hon. Och det är en hel del "det där – Lotta Gröning är krönikör, föredragshållare, moderator och debattör.
Dessutom har hon tillsammans med professor Elin Wihlborg på Linköpings universitet nyligen dragit igång ett projekt om vad digitaliseringen kommer att innebära för vårt samhälle.
– Vi kommer att lyfta fram olika delar. Det kan vara effekterna vi får när den förarlösa bilen kommer. Som historiker är jag nyfiken på att se vad som händer i framtiden.
Lotta Gröning började sin yrkesbana som reporter på olika lokaltidningar, pluggade sedan i Uppsala och har en filosofie doktorsexamen i historia. Från slutet av 1980-talet jobbade hon några år för den socialdemokratiska partistyrelsen, bland annat som sakkunnig hos Mona Sahlin.
1992 kom hon tillbaka till tidningsvärlden, först som politisk chefredaktör för Norrländska Socialdemokraten, NSD, i 13 år, därefter på Aftonbladets allmänna redaktion och sedan 2009 skriver hon krönikor för Expressen. Men, påpekar hon, sedan 2005 är hon helt fristående och partilös.
– Jag gillar inte när jag utnämns till socialdemokratisk debattör. Det är fel. För mig är det viktiga att se helheten. Då kan man inte ha några bindningar åt något håll.
Som person beskriver hon sig som en som gör det hon vill och inte det som andra säger åt henne. Så var det redan under tiden på NSD som trots moderpartiets åsikt arbetade för nej till medlemskap i EU.
– Jag är inte rädd att skriva vad jag tycker. Men jag är också noga med att vara väl underbyggd och där har min akademiska utbildning varit en otrolig tillgång.
Hon säger att hon i grunden alltid har haft ett brinnande patos för den lilla människan, det lilla företaget eller landsbygden. Och drivkraften är att värna om demokratin och yttrandefriheten.
Det är bland annat av den anledningen som hon också använder sin privata Facebooksida som ett öppet diskussionsforum.
– Jag har den som ett redskap för att analysera politik och lyssna av stämningar. När tidningarna stängde sina kommentatorsfält blev det ännu viktigare att ha den där friheten på sidan. Jag försöker fostra mina anhängare i att man får lov att tycka illa om vad någon annan tycker, men man ska inte hata och hota. Det är hela min grej.
– Går det överstyr får jag stänga sidan, men så länge det går tänker jag fortsätta jobba för att behålla yttrandefriheten. (TT)