– Kanske blir jag ett freak som fortsätter att gå ned i spindelspagat när jag är 80 år.
Virpi Pahkinen har kallats för ett koreografiskt snille och som dansare beskrivs hon ofta som djurlik. Utseendemässigt påminner hon snarare om ett slags väsen, vilket också understryks av det rakade huvudet med de smala flätorna.
Frisyren kom till i samband med en livsförändring, när hon 1989 flyttade till Sverige från Finland och lämnade pianospelet för att studera koreografi vid Danshögskolan i Stockholm.
– Det var en markering för ett nytt liv. Jag blev dansen tjänarinna och det privata livet fick ge vika för livet på scenen.
Men håret har även haft egenskap som en slags bodyguard, förklarar hon. Genom åren har hon turnerat i mer än fyrtiofem länder. Ofta reser hon ensam och frisyren gör att vissa personer undviker att komma i hennes närhet.
– Jag tänker att mitt hår inger respekt eller lite rädsla till skillnad mot om jag bara var den där gråblåögda blondinen. Det är en fördel ibland.
Inom den nutida dansen är hon Skandinaviens starkast lysande stjärna med flertalet utmärkelser och priser i bagaget. Sedan 1992 har hon koreograferat och dansat i ett trettiotal uppsättningar, däribland den nyligen avslutade turnén "Digambara".
Inför Finlands hundraårsjubileum nästa år ska Virpi Pahkinen koreografera föreställningen "Cantus Arcticus" för Finlands nationalbalett med fjorton dansare. Tanken är att fortsätta med konstdansen så länge kroppen orkar.
– Kanske blir jag ett freak som fortsätter att gå ned i spindelspagat när jag är 80 år. Eller så tar man timeout och gör en fenomenal comeback. Haha, vad vet man.
Till dem som tycker att modern dans är konstig och svår att förstå, säger hon att de kanske har sett dans som är oförståelig. Eller att de har en förutfattad mening om att de inte kommer att förstå.
– Ibland kan jag tänka "stackars dansen". Är det inte en "Svansjön" eller "Nötknäpparen" med välbekant musik och en handling utan ett modernt dansverk kan den ha svårt att bli accepterad.
Samtidigt säger hon att det inte handlar om att förstå konstdansen så som man förstår en skrift, utan att den talar till andra sinnen i oss. Som exempel tar hon en konsert med levande orkester där musikens vibrationer går direkt in i kroppen.
– När du ser en dansföreställning gör du rörelsen med dina spegelceller. Den förmedlingen är ganska omedelbar. Särskilt om du ser dansen live.
Hon förklarar också att dans kan vara som en dusch där man bara kan njuta av flödet, men inget mer. Sedan finns den som bygger på en logik och som ger tankar efteråt. Och det är i det spåret hon verkat i sedan starten för tjugofem år sedan.
– Det som förändrats är att man blir en större fågel med både djupare seende och vidgade vyer till sitt förfogande. (TT)
familj@unt.se