En catfish är en person som låtsas vara någon annan på nätet genom fejkad identitet. Tidigare i höstas skrev UNT om att flera kärlekssökande i Norduppland "träffat" sådana via Facebooks dejtingapp.
Frida, som dejtat under en längre tid online, bestämde sig för att avsluta sin Facebook-dejting.
– I september verkar det vara många som inte är de personer de säger sig vara. Jag började tycka om en kille men han hade alltid ursäkter till varför han inte kunde videochatta eller träffas fysiskt. Jag tänkte att han kanske inte såg bra ut, därför skämdes han, säger Frida.
Han uppmuntrade henne att flytta kontakten till appen Whatsapp. Där fortsatte de skriva och flörta med varandra. Efter tre veckor bad han henne om att få låna pengar. Då insåg hon att han var en catfish.
Sofia började med Facebooks dejtingapp i september. Hon matchades med flera män som kändes lite för bra för att vara sanna. Ganska snart ville de flytta samtalet till Whatsapp och Hangouts.
När Sofia såg att många var läkare, militärer och chefer ringde en klocka – hon hade läst om att polisen varnat om romansbedragare som sagt sig ha just sådana yrken. Hon bad dem då männen att videochatta, men de vägrade.
– Det var en japansk kille jag gillade mest. Han sade sig jobba i Stockholm. Han kunde aldrig videochatta. Senare började han uppmuntra mig att investera i guld. Han berättade att han tjänade mycket pengar skattefritt och ville visa mig hur jag själv kunde investera, säger Sofia.
Som tur var pratade hon med en killkompis, som också noterat att just under den här perioden var det misstänkt många personer på Facebooks dejtingapp som hade ett specialintresse för guld och sade sig tjäna massor av pengar på det. Personerna kommunicerade på engelska eller väldigt enkel svenska. Att det rörde sig om fejkidentiteter förstod Sofia och vännen ganska snart.
Enligt Jan Olsson, expert på bedrägerier på nationellt it-brottscentrum, är det många som luras av catfishbedragare hela tiden, och särskilt under pandemin. Det är viktigt att avstigmatisera dem.
– Romansbedragare är professionella lurendrejare och jobbar med den här typen av bedrägerier 8–17, till och med på kvällen. De kan sälja sand i Sahara. Att man blir lurad av dem är inte konstigt. De läser dig som person och vet exakt vad de ska säga. Så bygger de det digitala förhållandet. Man ska inte skämmas för att ha blivit lurad, säger Jan Olsson.
Man brukar säga att det är fler kvinnor än män som blivit drabbade – men egentligen är det fler kvinnor än män som vågar anmäla, menar han.
– Visst har medelålders män blivit lurade av vad de trodde var unga och vackra kvinnor. Men de anmäler inte eftersom de skäms. Kvinnliga offer har lättare att visa sina känslor och berätta vad de blivit utsatta för.
Många romansbedrägerier traditionellt sett har utgått från Västafrika. Och det kan vara samma personer som lurar både män och kvinnor, enligt honom.
Verksamheten är lönsam. Det finns de som förlorat från tusenlappar till över en miljon, till och med uppåt tio miljoner kronor. Det har hänt att offer har sålt sina hus, sommarstugor och lånat pengar från andra.
Chansen att få pengarna tillbaka är väldigt liten.
– Den här typen av brott ställer stora krav på allmänheten att genomskåda bedrägeriet så man inte blir ett brottsoffer, säger Jan Olsson.