– Det känns väldigt bra, vi har ju väntat i 70 år på det här, säger Bertil Carlsson när frun Maj ställer fram bröllopsfotot på köksbordet.
Det unga brudparet tittar allvarligt in i kameran och minspelet inger en känsla av andäktighet – det är ett av livets största ögonblick.
Bertil och Maj Carlsson minns att det var isande kallt den 25 januari 1947, dagen då de sa ja till varandra i Jumkils kyrka.
– Rosorna i brudbuketten slokade lite på grund av kylan, berättar Maj.
– Det var så kallt att hjärnan stod still, flikar Bertil in.
Makarna Carlsson har sedan länge avverkat de tidiga milstolparna på listan över bröllopsjubileum – kristall, silver, guld och diamant byts i år ut mot järn. Att fira järnbröllop innebär att äktenskapet varat i 70 år.
Men trots över sju decennier ihop kan Bertil fortfarande se sig själv, drygt tjugo år gammal, flygandes fram på cykeln för att träffa Maj. Det var bara ett stenkast mellan deras olika familjehem i Blackstalund – där de fortfarande bor i dag. Maj pekar ut genom köksfönstret, mot en stor vit enplansvilla tvärs över grusvägen.
– Där växte jag upp och Bertil brukade komma flängandes dit. Han har berättat för mig i efterhand att det visst var några pojkar som sprang efter mig, men det förstod jag aldrig själv. Jag var som en fjäril, jag bara fladdrade, säger hon och skrattar.
– Du var mörkrädd och tydde dig jämt till mig, påpekar Bertil.
Maj himlar lite med ögonen och ger honom en road blick.
– Han har väldigt god fantasi.
Bertil och Maj är vana friluftsmänniskor och har alltid haft outtömlig energi som de gjort av med på skidåkning, cykelturer och långa promenader i skogen. De beskriver sig själva som riktiga landsbor och skulle inte komma på tanken att flytta från Blackstalund – särskilt inte eftersom Bertil själv byggt villan de bor i.
– Jag påbörjade bygget när jag var 22 år gammal. Det tog mig två somrar att bygga den från grunden, och på vår bröllopsdag var den färdig för inflyttning, berättar han.
Att hålla liv i kärleken efter 70 års äktenskap är en konstform. Maj och Bertil slår fast att det handlar om att vara överens om vad som är viktigt i livet. För dem har det varit välja varandra – varje dag. Ett giftermål är ett tungt vägande beslut fyllt av löften, förväntningar och glädje.
– Man måste ta och ge i ett äktenskap. Men mest ge, säger Bertil.
Hur gör man för att få det att hålla livet ut?
– Genom att lära sig när det gäller att hålla käften, svarar han och båda två skrattar.
– Vi har alltid varit måna om varandra. Jag kan sitta och titta på tv och så kommer han plötsligt in med kaffe. Eller ett litet glas whisky om han vill vara riktigt snäll, säger Maj och tar Bertils hand. Skrattsalvorna fyras av igen.
Ännu har de inte riktigt bestämt sig för hur de ska fira sitt järnbröllop, men att familjen inkluderas är en självklarhet. Paret Carlsson tycker inte att det blir något firande utan barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Totalt brukar de vara runt 14 personer som samlas när det vankas speciella tillfällen. Varje år köper också Bertil ett fång rosor till Maj, likt buketten hon höll i den där kalla januaridagen för 70 år sedan. Men för paret är kärleken inte något som bara lyfts på jubileumsdagar – det är en konstant. Maj beskriver de få bråken som ibland uppstår som intensiva, korta stormar.
– De går över på några minuter. Vi går aldrig och lägger oss osams. Varje kväll ger Bertil mig en lång, varm kram. Det är den finaste stunden på dagen, säger hon.