Vincent Dahlbom-Sving säger att han vill "banka covid i huvudet".
– Jag vill banka covid i huvudet, säger Vincent Dahlbom- Sving, snart sex år.
Tillsammans med tvillingbror Oliver och storebror Anton svingar han sig runt i Solvallsparkens gula klätterställning. I stort är livet som vanligt för dem, med skola och förskola, men föräldrarna Celina Sving och Fredrik Dahlbom märker att barnen är trötta på pandemin. Anton frågar ofta när det är dags för vaccin.
– Samtidigt är corona en del av vardagen nu, säger Celina Sving.
Annat var det för ett år sedan när inte heller vuxna visste så mycket om viruset. Celina Sving konstaterar att det var en nyttig utmaning att prata om situationen med barnen.
– Det man säger till barn måste vara sant och lätt att förstå. Då måste man ha grepp om saken själv.
För det mesta har det gått bra att förklara varför de inte åker till lekland, varför farmor, mormor och morfar bara kan träffas utomhus och varför det är extra viktigt att tvätta händerna.
– Anton förstår förstås allvaret mer, för Oliver och Vincent är det mest att de vet att de inte kan ta hem kompisar, säger Fredrik Dahlbom.
Att inte prata om corona har aldrig varit ett alternativ.
– Om man inte pratar finns risken att de börjar forma egna idéer, säger Celina Sving.
Fredrik Dahlbom med sonen Anton Dahlbom-Sving. Anton är snart åtta år och har förstått mer av allvaret kring corona än de yngre syskonen.
Elin Lundberg, socionom, legitimerad psykoterapeut och författare till boken ”Håll om mig, släpp mig fri- om barns anknytning till föräldrar”, har i sitt yrke inte sett att särskilt många barnfamiljer skulle uppleva svårigheter att kommunicera kring covid-19.
– Jag tror det är ett skydd för mindre barn att de till stor del har kvar sina vardagsrutiner, säger hon.
Om ett barn är oroligt bör man enligt Elin Lundberg inte försöka lugna genom att säga saker som ”vi har inte covid” eller ”du kommer inte bli allvarligt sjuk”. Det vet vi ju inte.
– Det är en balansgång. Samtidigt som vi inte bör förringa faror är vi skyldiga att erbjuda barn trygghet. Vi måste hjälpa dem att tolerera känslor som rädsla, säger Elin Lundberg.
Vilket förstås blir extra svårt om man själv är rädd.
– Tyvärr får man ofta dåliga råd i sådana situationer. Det hjälper en inte som förälder att någon säger att ens oro smittar av sig på barnet, pulsen går upp i 120 efter en sådan kommentar, menar Elin Lundberg.
– Men jag brukar säga ”if you can't make it, fake it”. För lite äldre barn kan man ofta förklara att man själv oroar sig och försöka hantera rädslan tillsammans.
Elin Lundberg beskriver bemötandet av barns känslor som en tvåstegsraket.
– Först handlar det om att bekräfta. Man måste låta barnet vara ledset ibland, att säga ”ryck upp dig” funkar inte. När man väl låtit barnet uttrycka sina känslor blir det ofta lugnat av det, då behöver man kanske inte problemlösa, säger Elin Lundberg.
– Steg två är annars att försöka fixa problemet. Det kan vara att komma på vad man kan göra för att minska risken för smitta. Rädsla fyller ingen funktion hemma i soffan men utanför hemmet är den inte bara av ondo, den kan påminna oss om att hålla avstånd och använda munskydd.
Också i situationer där barn behöver påminnas om riskerna betonar Elin Lundberg vikten av lugna samtal där barnets känslor bekräftas.
– Förmågan att hålla social distans hänger ihop med förmågan till impulskontroll, och den är inte fullt utvecklad förrän vid ungefär 25 års ålder. En outvecklad hjärna behöver vägledas, säger hon.