Upplands fornminnesförening och hembygdsförbund, är det regionala organet för 81 föreningar i Uppsala län. Vissa föreningar blomstrar men totalt sett tappar man medlemmar. Trots det är det viktigt att arbeta för hembygdsföreningarnas fortlevnad, anser Marie Andersson, ordförande för förbundet.
– Vi bygger broar mellan dåtid, nutid och framtid. Du behöver inte ha bott på en plats i 200 år, men även om man är nyinflyttad vill man veta vad som har hänt här tidigare och hur man passar in, säger Marie Andersson.
Just i år har föreningarna inte kunnat anordna traditionella sammankomster. Det oroar medlemmar.
– För många är det just midsommarfirande, valborgsmässobrasor och vandringar i bygden som är inkörsporten till medlemskap. Det är inte lätt att fånga intresset för föreningsarbete i dag, det är mycket annat som drar. Vi behöver ta till oss ny teknik vilket vi blev varse när coronan kom, men behovet och viljan att förändras varierar förstås mellan olika föreningar och medlemmar, säger hon.
Folk har blivit allt rörligare under 2000-talet, enligt Statistiska Centralbyrån, SCB. År 2000 var antalet flyttar inom landet drygt 1,2 miljoner, 2019 hade antalet ökat till drygt 1,5 miljoner. Det beror på att folkmängden har ökat, men även till viss del på att de som invandrar ofta söker sig till en annan kommun än den de först bosatte sig i. Detta kanske gör att ordet hembygd känns lite förlegat?
– Jag skulle vilja vända på frågan, kan man inte ha mer än en hembygd? Jag har rötter på en plats men där bor jag inte i dag, jag tillbringar mycket tid där jag har mitt fritidshus. Om jag kommer som nyinflyttad, föder det ett intresse för det lokala kulturarvet, säger Marie Andersson.
Jan Nordwall, generalsekreterare för riksförbundet Sveriges Hembygdsförbund dit 2060 föreningar är knutna, säger att ett generellt medlemstapp har pågått under lång tid. Att hembygdsföreningar skulle bedriva en gammalmodig idealisering av det förflutna, håller han inte med om. Han menar att föreningslivet har en stor betydelse till exempel för integration.
– Det är en ensidig bild att hembygdsföreningar bara sysslar med allmogekultur. Det finns heller ingen historisk grund för någon idealisering, den är enbart politiskt motiverad. Vi arbetar med bygdens kulturarv, sociala liv och miljö och det finns många exempel på föreningar ute i landet som till exempel ordnar språkkaféer för asylsökande, säger han.