Thore Hygstedt

Minnesord

Det svenska lantmäteriet har mist en av sina främsta representanter och vi en av våra finaste vänner.

Thore satt som expert i flera stat­liga utredningar och hans framgångar gjorde att han 1967 utnämndes till över­lantmätare i Södermanlands län. Efter några år i Nyköping behövdes Thores kompetens på Kungl lantmäteristyrelsen i Stockholm och det för att genomföra imple­men­ter­ingen av två viktiga reformer inom lantmäteriområdet: dels införandet av ny fastig­hets­bildningslag (FBL) 1972, dels utvecklingen av ett nytt IT-baserat fastighets­regi­ster (FRU). 

Thore ledde under fem år den nyinrättade ”FBL-gruppens” arbete, vilket blev ett verkligt lyft och som faktiskt fortfarande är vägledande för Sveriges lantmätare. Men så var han också en av landets absolut främsta och mest krea­tiva experter på det fastighets­rättsliga området. 

FRU-pro­jek­tet var också en viktig milstolpe inom svenskt lantmäteri. De skrivna jord- och stadsregistren samt fastighetsinskrivningen skulle överföras i digital form i då­tidens största dataprojekt i Sverige – och ett av första i sitt slag i världen. 

Sedermera blev Thore utnämnd till överlantmätare i hemlänet Uppsala, något som inte minst gladde hans familj. Hans yrkes­karriär fortsatte som fastighetsråd vid Stock­holms tingsrätt fram till pen­sioneringen 1994. Thores kunskap i lagtolkning, hans goda omdöme och samarbetsförmåga samt effek­tivitet gjorde att ärende­balansen på tingsrätten minskade betyd­ligt under hans tid. Och det var många väldigt tacksamma för. Liksom för hans särskilda känsla för formuleringar även i domarna. Här lyste hans litterära intresse igenom.

Som chef och ledare var Thore mycket framgångsrik och omtyckt. Hans vänlig­het, alltid goda humör, klokhet samt höga kompetens gjorde att medarbetarna kän­de sig betydelsefulla. De som haft förmånen att ha Thore som chef eller kollega minns honom än i dag som en förebild.

Även i det privata livet fick Thore sin omgivning att må bra. Han kom ofta med trevliga initiativ, men valde ändå att aldrig stå i centrum. Thore var inte de yviga gesternas man. Han föredrog att bidra på ett lågmält och humoristiskt sätt. Och när Thore talade, då lyssnade man.

Den egna trädgården sköttes med bravur. Till glädje för betraktaren och för gäster, som fick avnjuta delikatesser vid vackert dukad bord. Tillsammans med hustru Barbro hade Thore också förmågan att locka nya vänner in i sin krets.

Som pensionär återupptog Thore ett gammalt ungdomsintresse: bridge. Här utvecklade han sin förmåga att improvisera. Ibland med stor framgång och då njöt Thore. Pingisbordet hade också sin plats i Thores fritidsliv. Där såg man honom med ett pillemariskt leende överraska sin motståndare med sin maskerade, underskruvade serve.

Ibland möter man någon som bara lämnar positiva minnen efter sig. Thore var en av dessa få. En vänlig, lyssnande person med glittrande ögon, som alltid tog andras bekymmer på större allvar än sina egna. Mest lyste det om Thore, när barnbarnen kom på besök. Hans omtänksamhet som farfar gjorde kärleken ömsesidig.