Vissa av kvinnorna blev mammor för att de ville undvika skilsmässa, andra för att inte bli uteslutna från släkten. Vissa av dem blev mammor för att det enligt samhället var en normal sak att göra. Samtliga ångrade sig.
Det är den israeliska sociologen Orna Donath som i sin bok "Regretting motherhood" intervjuat 23 israeliska kvinnor om hur de såg på att vara mammor. Boken har sedan den först kom ut 2015 satt igång en debatt i världen om det mest tabubelagda av allt. Kan man som förälder ångra sina barn?
Maja Bodin är barnmorska och hade under flera år forskat på reproduktiva val, allt som blivande föräldrar avväger när de planerar att skaffa barn. Det var i forskningssamtalen kring detta som hon då och då stötte på en mening som hon hängde upp sig på.
– De sa "jag är inte sugen på att skaffa barn men man ångrar sig i varje fall inte så jag kan lika gärna göra det". Det har kommit upp som en slags sanning. Men det är ju inte sant för alla.
Det var så tanken väcktes att hon ville forska på det där som få trodde var möjligt, att ångra att man fått barn.
– Jag har hela tiden haft ett tvärvetenskapligt perspektiv. Jag är barnmorska i grunden så jag har det medicinska perspektivet med mig men jag har också försökt förstå hälsa genom sociologiska och genusvetenskapliga perspektiv.
Vid sidan av att gå igenom en stor mängd forskning inom överlappande fält som exempelvis förlossningsdepression, har hon studerat vad som skrivits på olika nätforum om att ångra föräldraskap. Hon har även intervjuat 20 föräldrar och kommer att intervjua en handfull till. Fyra av fem hon pratat med hittills är kvinnor. De som deltar i studien är både de som blivit föräldrar mot sin önskan och de som verkligen ville bli föräldrar. För att få vara med i studien behöver det ha gått minst 18 månader sedan barnet föddes. Detta för att föräldrarna ska ha kommit ut ur den första chocken som det kan innebära att bli förälder och för att ångern inte ska sammanfalla med en outredd förlossningsdepression.
I början var det mest människor i 30-årsåldern som hörde av sig. Maja Bodin ville också att äldre föräldrar som haft små barn i en annan tid skulle vara med i hennes forskningsunderlag.
– De äldre säger ofta om de yngre att "gud vad de planerar kring barn och gör allt till projekt". Därför är det intressant att även ha med personer från tidigare generationer som inte planerade på samma sätt och se om detta påverkade att de sedan ångrade att de fick barn.
Maja Bodin har inte några färdiga forskningsresultat att presentera än, men har sett några tendenser. Av det hon läst på olika nätforum är det vanligt att det man ångrar är omständigheterna, exempelvis valet av partner eller att man fick barn för ung. Hon beskriver att de här personerna är ensamma i sina känslor och söker stöd från andra människor på nätet hur de ska hantera situationen.
– Även de som jag pratat med har ofta inte pratat med någon annan. De har inte vågat på grund av det tabu det är att ångra att man fått barn. De är rädda att andra ska tro att man är en hemsk människa eller att man inte älskar sitt barn. Vissa såg min annons när jag sökte föräldrar och det var först då de satte ord på sina känslor. Andra har sagt att det här vill jag aldrig prata om igen.
Ingen av de personer Maja Bodin har intervjuat för sin forskning har sagt att de ångrar sig för att de inte älskar sina barn. Några av dem har barn med diagnoser eller väldigt stora behov.
– Det blir som en utmattningsdepression och man kanske inte har en partner som tar lika stort ansvar eller att båda är deprimerade. Det blev inte det man trodde att föräldraskapet skulle vara.
Livsberättelserna Maja Bodin har fått höra är olika och ju fler hon pratar med desto mer komplext blir svaret på varför en förälder ångrar att hen skaffade barn. Ofta handlar det om bristande stöd – formellt stöd från BVC eller informellt stöd från en partner eller ursprungsfamiljen. Ibland har föräldraskapet blivit väldigt jobbigt och något helt annat än den bild man matats med kulturellt, genom familjen eller sociala medier.
– Min önskan med forskningen är att öka förståelsen för fenomenet och ge en mer nyanserad bild av vad ånger kan handla om. Jag hoppas också att det ska bli lite mindre tabu att som förälder våga prata om vad som tynger en.