Minnesord
Vår kära vän och fd arbetskamrat Sylvia Strömberg somnade in den 17 mars, efter en kort tids sjukdom. Vi lärde känna varandra när vi arbetade tillsammans med personalfrågor inom landstingets social-och omsorgsverksamhet.
Vi trivdes mycket bra tillsammans på jobbet och när våra vägar skildes pga omorganisation 1996 bestämde vi att fortsätta ses utanför jobbet. Sedan dess har vi träffats och följt varandras yrkes-och privatliv. Sylvia var det som höll ordning på vem som skulle stå för värdskapet nästa gång och såg till att allt fungerade. Många roliga kvällar blev det under alla åren.
Vi övriga kommer nog att fortsätta träffas, men det blir aldrig som det varit eftersom Sylvia inte längre finns kvar med oss.
Men vi kommer att minnas hennes glada skratt och positiva inställning till att ingenting är omöjligt. Men också hennes starka integritet. Ingen fick komma in i Sylvias kök och hjälpa till, nej det skulle hon fixa själv. Efter hand fick vi höra talas om Staffan som kommit in i hennes liv, men det var först i samband med att hon vårdades på Akademiska sjukhuset som vi fick lära känna honom och förstå hur mycket han betydde för henne.
Saknaden efter Sylvia är stor och våra tankar går till hennes barn och barnbarn och till Staffan. En stor förlust för dem och oss och alla de många vänner som fanns vid hennes sida.