Din mamma har redan börjat pumpringa om sina stresspåslag för allt som ska ordnas inför jul. Samtidigt vet du att om du erbjuder dig att hjälpa henne eller föreslår ett mindre antal rätter på julbordet, spjärnar hon emot. Det hela blir inte bättre av tanken på din brors flickvän som alltid punkterar varje trevlig stund med påpekanden om hur det "egentligen" ska vara på jul.
Julen, när man ska resa hem till ursprungsfamiljen kan helt enkelt vara ett minfält, där potentiella konflikter kan skapa ångest månader i förväg. Psykologen och psykoterapeuten Liv Svirsky pekar på att det som händer med oss när vi åker hem till våra föräldrar över jul är att sammanhanget skaver för oss.
Här är hennes fem bästa tips för att undvika konflikter.
1. Var medveten om att det gamla och det nya kan krocka
– Att åka hem till föräldrarna, som kanske till och med bor kvar i huset där du växte upp, innebär att åka tillbaka till en gammal kontext. När den möter allt det som är nytt – partner, barn och egna vanor – så riskerar det att bli en krock.
Detta gäller även för föräldrarna som kanske blivit mor- och farföräldrar. Å ena sidan är de fortfarande föräldrar till sina barn, å andra sidan har dessa barn blivit vuxna och kan ha förändrats och har andra behov än de haft förr.
– Kontext är viktigt för oss människor. I nya situationer kan vi söka det vi känner igen från andra sammanhang eftersom det skapar trygghet. När nytt möter gammalt kan det lätt skava, till exempel när de roller man haft som barn möter den man blivit som vuxen. Eller när ett syskon vill ta sig ur sin gamla roll. Storasyster vill kanske inte längre vara den som alltid plockar undan efter andra.
2. Flagga för förändringar i god tid
Om man känner att man vill göra upp med gamla mönster och traditioner i familjen säger Liv Svirsky att man mycket väl kan göra det, men det bör ske i god tid.
– God tid kan vara så tidigt som midsommar, eftersom julen är fylld av förväntningar och laddade traditioner. Utgå också ifrån hur kommunikationsmönstret i er familj brukar se ut när du tar upp en sån här sak. Försök säga det på ett sätt som du tror kommer fungera. Kanske kan andra familjer få vara inspirationskälla till ändrade traditioner hos er. Ge ett exempel på hur någon annan familj gör på jul och säg att du skulle vilja prova det.
3. Bryt traditioner tillfälligt till en början
En av julens alla ömma tår är var man ska fira någonstans. I familjer där det till exempel finns bonusbarn kanske det inte är självklart att julen ska firas hos den ena partnerns ursprungsfamilj. Det enklaste kan i stället vara att fira i det egna hemmet. Men hur lanserar man den idén för en morfar som klätt granen redan i november och som älskar att se sina barnbarn i hemmet under högtiderna?
– Här gäller det återigen att prata med varandra i god tid. Man behöver kanske inte förändra traditionen för alltid, utan säga att "i år skulle vi vilja pröva att vara hemma hos oss". Det kan underlätta för de andra att våga testa nytt om det inte är för alltid. Det är såklart också bra om mottagaren försöker vara öppen för att det kan bli bra på ett nytt sätt.
4. Skapa ramar och regler för klapparna
Om julen är en krutdurk av förväntningar, är julklapparna dynamit med plusmeny och extra allt. Här korsas familjens olika idéer om vilka som ska ha presenter, olika ekonomiska förutsättningar samt gamla besvikelser kring julklappar man aldrig fått. Kring klapparna finns det också alltid människor som gör uppror mot det regelverk släkten gjort upp om – när resten av familjen bara köpt en present var till barnen, kan det plötsligt dyka upp obehagliga överraskningar i julklappssäcken. Faster Anna som inte har några egna barn har varit på NK och bränt hela pensionen på små kristalldjur till alla vuxna. Förutom att ingen vill ha de pråliga smådjuren, har det nu uppstått ett skuldglapp eftersom ingen köpt något till faster Anna.
– Man kan föreslå ett regelverk för vilka som ska få presenter och vad de får kosta. Sen tror jag även på acceptans när någon inte följer regelverket. Om faster Anna verkligen vill ge de här presenterna, kan det vara fint att ta emot eftersom det ger henne något att få ge.
Gällande olika ekonomiska förutsättningar är det vanligt att de som har minst blir förlorare i olika regelverk för julklappsköp. Den ensamstående mamman med ett barn får lägga ut betydligt mer på presenter till paret med tre barn som kan dela på att bara köpa present till den ensamstående mammans enda barn. För den som har mindre kan detta också kännas jobbigt att påpeka.
– Det här dilemmat har jag ofta hört om och jag tror att många par inte tänker på att de har dubbelt så mycket pengar som den som är ensamstående. Så jag tror inte att någon tar illa upp om man påpekar orättvisan. Om man ändå inte vill det så kan den som har mindre välja att köpa billiga presenter, eller så bestämmer hen sig för att köpa de där dyrare presenterna, och ser en glädje i det. Men då får man se det som sitt eget val och behöver inte bli besviken för att det är orättvist.
5. Om du inte får plats – fira utan familjen
Julen är också högtiden där kärnfamiljen är mer i fokus än någonsin. Om man då inte är del av en kärnfamilj är det lätt att känna sig som en udda fågel när brorsan har fått sitt fjärde barn och mamma och pappa bara älskar syrrans nya kille. Julen blir som en klassåterträff där alla andra har något att visa upp, medan man själv står där som singel och hoppas att ingen ska börja ställa frågor om varför "en så fin tjej/kille inte har träffat någon".
– Här gäller det för de som har familj att vara lyhörd för signaler från den som inte har det, och att vara inkluderande. För den som kommer ensam kan man tänka att de andra kanske inte alls har några tankar om att man är ensam. Och vet man att man kommer att må dåligt och känna sig ifrågasatt finns det andra sätt att fira jul på som kanske känns bättre. Varför inte fira med några kompisar som lever likadant eller hjälpa till vid en volontärjul.
Att ordlöst hoppas på att julen ska bli precis som man vill, riskerar däremot att bädda för att högtiden blir en utmaning.
– Att behöva prata om julfirandet är inte detsamma som att man har problem. Tvärtom kan det vara ett tecken på att man kan hantera saker och lösa problem.