Hunden Jessie nosar runt i trädgården under intervjun i trädgården i Valsätra.
20-åriga Majken har precis kommit in på en journalistutbildning, och är friskförklarad från de ätstörningar som drabbade henne när hon var 12 år. Men 'ormen', det vill säga sjukdomen, gör sig påmind på olika sätt fortfarande.
– Jag ville skriva om den ofta bräckliga och sårbara tiden när man söker en ny identitet som frisk, bortom sjukdomen, säger Anna Ehn.
Vi sitter på en trätrall i skuggan utanför Anna Ehns hus. Hunden Jessie nosar i gräsmattan och kan inte bestämma sig för om hon ska vara inne eller ute.
I "Ormen i mig" finns också en hund, Loka, och Jessie är inspirationskällan till romanens hund. Det finns fler beröringspunkter med Anna Ehns liv. Samtidigt är allting i boken nyskrivet och utspelar sig i nutid.
Tilltalet och dagboksformen kom till Anna när hon vikarierade som skrivlärare på Wiks Folkhögskola.
– Jag skulle göra en skrivövning för eleverna där de skulle tänka ut en scen och skriva den i dagboksform. Jag testade själv, och det var då Majken kom till mig, säger hon.
Idéen om en bok i dagboksform kom till Anna Ehn när hon jobbade som lärare på Wiks folkhögskola. En övning för eleverna fick henne att själv pröva formatet och då kom bokens huvudkaraktär Majken in i bilden.
Hon hade länge vetat att hon ville skriva en bok på det här temat. När hon hittade dagboksformen var det som om bitarna föll på plats.
Dagboksformen gav utrymme för de inre tankar som formar Majkens vardag. För trots att hon är friskförklarad dyker de destruktiva tankarna upp. En utav räddningarna, utöver hunden Loka, blir dykning.
– Under vattnet känner sig Majken helt lugn. Tankarna och oron stillnar, säger Anna Ehn.
Som författare och journalist har Anna Ehn ofta återkommit till ämnet. Romandebuten 1995, "Vårfrost", handlade om en 12-årig flicka som insjuknar i anorexi och hon har skrivit många artiklar om ätstörningar, bland annat en artikelserie i Svenska Dagbladet med fokus på ätstörningar i samband med graviditet och småbarnstid.
Anna Ehn själv insjuknade i ätstörningar när hon var 11 år. Hon led av anorexi och bulimi.
Anna Ehn och hunden Jessie, som är inspirationskälla till hunden Loka i romanen "Ormen i mig".
Anorexi innebär att man svälter sig själv, bulimi att man hetsäter för att sedan kräkas eller laxera. En annan ätstörning, som ofta hamnar i skymundan, är hetsätningsstörning som har samma kriterier som bulimi, men utan kräkning eller laxering.
– Ätstörningar är sjukdomar omgärdade av myter, en är att alla drabbade är unga och magra flickor. Men de flesta som lider av ätstörningar är normal- eller överviktiga, säger Anna.
Denna fördom kan vara farlig eftersom den insjuknade riskerar att inte få den hjälp som den behöver.
Inte ens de mest framstående forskarna på området kan svara på varför man utvecklar ätstörningar. Ofta finns det flera, komplexa och samverkande, orsaker. En vanlig missuppfattning är att samhällets skönhetsideal är den enda orsaken.
– Ätstörningar är en grupp allvarliga psykiska sjukdomar, och anorexi har högst dödlighet av alla psykiatriska diagnoser, säger Anna.
Att vara anhörig till en person med ätstörning är ofta tufft, och det finns inga enkla råd för hur man ska bemöta den insjuknade.
– Det är viktigt att visa att man bryr sig om, och finns där. Det är också viktigt att ta hand om sig själv för att orka, säger Anna.
Anna Ehn vill förmedla att det finns hopp, och att oavsett hur sjuk du är så går det att bli frisk.
I dagarna släpps Anna Ehns nya bok "Ormen i mig" på det nystartade förlaget Juniperus. I augusti kommer Anna Ehn och Leone Milton att starta "Ätstörningspodden" på samma förlag. Tanken är att fler böcker som handlar om ätstörningar ska publiceras där.