I det lilla arbetsrummet med välvt tak och takmålningar finns en målning ovanför dörröppningen. Där står initialerna "MB" samt årtalet 1924. Initialerna står för Manfred Björkquist som år 1915 grundade Sigtunastiftelsen och var dess ledare till 1942.
Kerstin Dillmar har ställt in flera stora kassar fyllda med böcker i det anrika rummet. Hon har tömt sitt kontor i sjukhuskyrkan på Akademiska sjukhuset och kört kassarna till sitt nya arbetsrum. Där står de än så länge, veckan före jul då intervjun gjordes, ouppackade.
– Jag behöver space! Jag måste möblera om. Jag vill ta ut skåpet som har en krona på toppen, men det är väl kanske kulturmärkt. Jag vet inte riktigt hur mycket jag får förändra, säger hon.
Hon har en halvtidstjänst som kaplan. Den andra halvtiden ska hon tillägna Uppsala domkyrkoförsamling, en specialinrättad ny tjänst som präst med existentiell fördjupning. Tjänsten innebär bland annat att hon deltar i arbetsgruppen för den existentiella litteraturfestivalen som anordnas i samarbete mellan Uppsala domkyrka och Sigtunastiftelsen. I Uppsala kommer hon även att ansvara för föreläsningsserier på stadsbiblioteket i samarbete med S:t Lukasstiftelsen och föredragskvällar i Domkyrkan.
På Sigtunastiftelsen ingår huvudansvaret för retreatverksamheten och hon har nya planer.
– Jag vill gärna komplettera retreatverksamheten med en skapande aspekt. Jag vill ha en ateljé där deltagarna kan få måla och skriva. Jag vill också inleda samarbete kring utbildning med Betaniastiftelsen. De har en bra värdegrund som tilltalar mig. Mitt mål är att lyfta fram människor som arbetar med att möta människor, som kuratorer, socionomer, vårdpersonal och lärare. Jag vill att de ska få komma hit och få tid till reflektion, säger Kerstin Dillmar.
Kerstin Dillmar efterträder Lars Björklund som kaplan. Hon har inte tänkt på det faktum att hon som kvinna efterträder en man, om det på något sätt kommer att märkas i arbetet.
– Det är en intressant fråga. Men det är klart, i mina samtalskontakter på sjukhuset träffade jag ibland utsatta kvinnor och de träffar ofta hellre en kvinna än en man, säger hon.
De enskilda samtalen som haft en framträdande roll under Lars Björklunds tid kommer att bli färre säger Kerstin Dillmar. Ett önskemål från Sigtunastiftelsens direktor.
– Jag kommer att omfördela tiden och jag kommer att ingå mer i programverksamheten. Det blir ett annat sätt att arbeta, ett sätt att förhoppningsvis nå ut till fler, säger hon.
Formellt tillträdde hon som kaplan den första januari. Den första konkreta arbetsdagen på plats var den 4 januari. Men först hade hon julsemester. Arbetet som sjukhuspräst på Akademiska slutade hon i ett intensivt skede under det speciella år då pandemin gjorde sitt inträde.
– Det kändes bra att kliva av det förra jobbet och ta semester för reflektion innan jag klev på det nya. Jag har gått igenom och sorterat papper och avslutat en massa. Jag har bearbetat det gamla och det nya i olika hörn av huvudet, säger hon och skrattar samtidigt som hon snurrar med båda pekfingrarna runt sitt huvud.
Kerstin Dillmar går gärna på konstmuseer och sitter gärna på kaféer och skriver, något som inte varit lika möjligt detta år. Julsemestern tillbringade hon till stora delar i Hågadalen tillsammans med familjens whippethund, som lystrar till det något ovanliga namnet "N".