Camilla von Below som är psykolog tycker om trappan vid Domkyrkan för dess tegelstenar – alla ser olika ut. Hit går hon då och då på lunchrasten. ”Det mest meningsfulla jag vet är att få ta del av människors liv och hjälpa dem att förändras.”
– Det går att förändra en otrygg anknytning från barndomen men det hänger på att personen vill ta itu med sitt liv, säger Uppsalapsykologen Camilla von Below.
Hon tillägger att det är som att lära sig ett nytt språk; det krävs lite ansträngning men är värt det.
Vi träffas på S:t Lukas psykoterapimottagning med utsikt över Uppsala centrum; inte minst syns Domkyrkans tinnar och torn tydligt. Här tar Camilla mot patienter för terapisamtal vissa dagar i veckan, andra jobbar hon som lektor vid psykologutbildningen vid Stockholms universitet.
26 augusti släpps hennes nya bok ”Anknytning i relationer – förstå och förändra dina mönster”. Den kommer hon att prata om på UKK 27 oktober.
Camilla påpekar att anknytningsteorin angår oss alla.
– Alla har vi ju varit hjälplösa spädbarn, beroende av att bli förstådda.
Hon har just kommit hem efter en semester i fjällen och är peppad att berätta om sin bok. Att anknytningsteorin kan hjälpa människor att förstå sina känslor fascinerar henne mycket. Tidigare har Camilla skrivit en bok på samma tema; den var för proffs medan den här är för oss vanliga dödliga.
– Många mår väldigt dåligt men förstår inte varför. Med anknytningsteorin kan vem som helst få en fördjupad förståelse för sig själv och sina känslor. Jag skrev boken för att det vore synd om den kunskapen stannade i terapirummen.
”Förr sa man att någon hade blivit klumpigt vaggad. Det liknar det som vi numera kallar otrygg anknytning”, säger Camilla von Below som skrivit en bok om anknytningsteorin.
Vad går då anknytningsteorin ut på? Jo, kring 1950-talet grundlade psykiatern John Bowlby och psykologen Mary Ainsworth en teori om betydelsen av nära, känslomässiga relationer för individens utveckling.
Förenklat kan man säga att lyhörda föräldrar som försöker förstå och tillgodose barnets behov skapar förutsättningar för en trygg anknytning. Barnet litar då på att föräldern finns tillhands, det vågar testa sina gränser och känna tillit till andra människor.
Annat är det med barn som har instabila föräldrar som agerar ologiskt och inte försöker förstå barnets uttryck. De barnen riskerar att få en otrygg anknytning som kan bidra till relationsproblem. En del blir beroende av sin partner, anpassar sig för mycket medan andra inte vågar lita på sin partner eller komma nära en annan människa överhuvudtaget.
Camilla von Below fascineras av anknytningsteorin. ”Den kan ge vem som helst en fördjupad förståelse av sig själv och sina känslor.”
Våra allra tidigaste möten formar oss alltså som vuxna och när vi skapar nya relationer bär vi med oss vårt förflutna. Våra erfarenheter kan få oss att upprepa samma misstag om och om igen i nya relationer.
Ett exempel är bokens 63-åriga Elisabeth vars mamma inte kunde hantera när hennes lilla dotter blev arg. Det påminde mamman om partnerns ilska och hotfulla beteende mot henne. Ibland låste mamman in Elisabeth i garderoben för att lösa sitt eget problem i stället för att bekräfta och trösta sitt barn. Elisabeth blev inte bara rädd för sin mamma utan även för sin egen ilska.
Senare i livet när en kollega som Elisabeth gillade visade intresse för henne fick hon en känsla av instängdhet när han närmade sig henne. Hon åkte därifrån fast hon inte ville.
Elisabeth var alltid uppmärksam på hot även i ofarliga situationer.
Här på kaféet har Camilla von Below suttit och pratat med en vän om de fiktiva personerna i sin bok.
Men en otrygg uppväxt behöver inte vara en kvarnsten som vi bär runt halsen hela livet. Forskning visar att anknytningsmönstren går att förändra om vi gör saker på ett nytt sätt.
– De första steget är att tro att förändring är möjlig. Trots att vi påverkas av tidigare erfarenheter har vi en förmåga till utveckling och förändring. Att lära känna sina anknytningsmönster gör att vi lättare kan förändra dem, säger Camilla.
Genom att se tillbaka på sina erfarenheter av nära relationer och anknytning kan man förstå hur man blivit den man är och få ledtrådar till vad man vill förändra.
– I terapi händer det att människor upptäcker att de blivit lika den förälder som de absolut inte ville likna. De tog efter omedvetet. Nu vill de bli något mer, säger hon.
Camilla von Below, psykolog och författare, kom till Uppsala som student 1996 och kände att det var rätt stad för henne och stannade kvar.
Vissa livssituationer kan också bli avstamp för en förändring: terapi, yoga, nära vänskap, att bli förälder eller en kärleksrelation med en tryggt anknuten person.
– En sån kärleksrelation kan ge draghjälp och läka såren. Då lär man sig nya saker av den andra som att be om hjälp, att konflikter kan lösas och att det inte är farligt att misslyckas. Via sina nya erfarenheter börjar man läsa av verkligheten på ett nytt sätt och får mod att förändra sina relationer.