Minnesord
Ingrid Johansson tog folkskollärarexamen vid det anrika seminariet i Uppsala. Sitt första arbete hade hon på Eriksbergsskolan, och utbildade sig senare i samhällskunskap, företagsekonomi och psykologi. Hon gick lärarhögskolan i Stockholm, och goda år på Tälje- och Tumbagymnasierna följde. Ingrid kunde inte övertalas att stanna, utan återvände till Uppsala och anställdes vid Magdeburg, med avbrott för tjänstledighet och arbete på Ulleråkers sjukhus.
Lärarna vid Magdeburg flyttade till Kronåsskolan, och dit flyttade vid slutet av 90-talet också Lundellska skolan, Skrapan. Två skolor med olika kulturer lyckades smälta samman och berikade varandra.
När Ingrid anställdes vid Skrapan, hade hon alltså en värdefull packning med sig. Hon var erfaren och kunnig, hade en genomtänkt pedagogisk grundsyn och var samtidigt öppen för nya vägar. Hennes engagemang omfattade såväl elevers inlärning som deras personliga utveckling. Hennes bredd och djup omfattade intresse både för ämnesfördjupning och ämnesövergripande perspektiv, den enskilde eleven och elevgruppens bästa.
När Ingrid upptäckte ett område som intresserade henne, det kunde gälla problemorienterad undervisning, privat fotografering eller boule, då gav hon det hela sitt engagemang. På Skrapan kom det både gymnasie- och vuxenelever till godo. Ingrid var ämnesföreträdare och därigenom engagerad i lärarsamarbete och organisationsformer, i kollegial handledning eller arbetslag.
Elevord: ”Hade ångest inför ämnet, men du har varit underbar, haft tålamod och förklarat så bra att till och med jag har förstått. Är glad att du inte lät mig slippa proverna.”
Vi saknar Ingrid från tiden på Skrapan, är tacksamma över att ha mött henne och minns alla glada och givande möten, då och senare i livet.