Minnesord
Det är med stor saknad vi säger farväl till pappa Stig. Vi vill berätta om en fantastisk far, farfar/morfar och älskad make till mamma. Pappa var en kombination av en ypperlig forskare, akademiker av hög klass och en praktisk, jordnära och närvarande far. Som barn hade vi honom alltid nära. Han läste läxor, tog del i aktiviteter och sörjde för att vi två fick en bildning. Vi glömmer inte pappas version av Karl XII och byxknappen som han berättade många gånger innan vi ens börjat i skolan.
Vår far lät oss vara jämbördig part i samtalet tidigt i livet. Den respekt han visade för oss som individer genom hela våra liv har gett en grundläggande trygghet som människa. Det fanns aldrig ett problem som var för stort eller för litet som inte gick att lösa tillsammans med pappa. Vår far var också hela släktens medelpunkt, navet vi alla kretsade kring. Vår pappa hade en särskild plats där han var mer hemma än någon annan plats, stugan i Alfta, Hälsingland.
I Alfta hade han en naturlig plats i mammas släkt, plockade hjortron med vår morfar, drack kaffe i mosters berså. Där gick han i blåbyxor, myllade potatis, snickrade, målade eller bara satt på bänken under björken och läste tidningen. Vår stuga bär avtrycken av pappas vedermödor, men även spåren av hans kärlek till oss, sin familj. Här lärde han oss barn att använda verktyg och kreativitet till koja-byggande. Tålmodigt lärde han oss hantera knivar, yxor och såg. När barnbarnen anlände 1992-97 gav han även dem samma kärleksfulla omsorg.
I stugan fick de rå om morfar/farfar helt och hållet. Huset i Valsätra fylldes av leksaker, haklappar och barn. Pappa blommade upp och ägnade sina fyra barnbarn tid och kärlek. Som make var pappa den trygga punkten som alltid satte mamma först. Pappas födelsedagshyllningar till mamma fylldes av kärlek. Det går inte att beskriva hur mycket du fattas oss, älskade pappa.