Margareta, bördig från Vansbro, kom till Uppsala för att studera vid läroverket. På Ofvandahls konditori mötte hon sin make Alexander Hildebrand, schackspelare, språkgeni och tusenkonstnär, som kommit som båtflykting från Estland i krigsslutet. Efter arbete på Almqvist & Wiksell och Röda Korset fick Margareta anställning som reporter på Upsala Nya Tidning, som hon förblev trogen till sin pension. Margareta var ingen ”skjutjärnsjournalist”, i stället fick hon med ödmjukhet och respekt människor att öppna sig i intervjuer och reportage. Påven Johannes Paulus II, Nelson Mandela och spanska kungaparet är några av de storheter vilkas besök hon bevakade för UNT. Jag minns också hennes fina personporträtt av min vän Owe Thörnqvist inför hans 50-årsdag där de strosade runt i olika Uppsalamiljöer som Owe besjungit.
1972 flyttade familjen från Uppsala till Morgongåva och hyrde en våning i det så kallade Slottet, Westeråsmaskiners f.d. disponentbostad. 1984 köpte Margareta själv hela fastigheten med 22 rum och började parallellt med jobbet på UNT att driva pensionat, festvåning och konferensanläggning. Med sin värme och generositet skapade hon en unik atmosfär, där gästerna kände sig mer som personliga vänner i Margaretas hem än som betalande kunder. Margareta var en genuint god människa som alltid satte andras behov framför sina egna.
Med ett stort hjärta och ett stort hus skapade hon en blomstrande fristad för alla slags människor och hon ömmade för dem alla. Där kunde en åldrig litteraturprofessor recitera Pusjkin på franska i biblioteket för två framstående bulgariska violinister medan postmästaren i Bishop Hill kokade te åt schackmästaren Boris Spasskij, som tittade förbi efter VM-matchen mot Bobby Fischer. Margareta arrangerade också högklassiga jazzkonserter i sin salong med bland andra Red Mitchell, Jan Strinnholm och Jan Allan. Margaretas regenttid på Slottet var en gyllene epok i vår bygd. Jag minns henne med värme och beundran.