En del av dessa känner tvång eller vill minska sin ångest, enligt Kalle Norwald, kanske mest känd från serien "Gift vid första ögonkastet". Han uppger att de som tvångsmässigt tittar på pornografi och i destruktiva syften, ofta är män som känner sig ensamma och försöker hitta någon form av mening, eller som inte får ut sina sexuella behov på andra sätt.
– Dessa män ägnar sig åt porr och onani i stället för att stanna upp och känna efter vad de känner. Det beteendet fungerar inte på lång sikt. Man kan se i forskningen att gruppen män som har svårt med aggression och impulskontroll är samma grupp som vi har andra samhällsproblem med, exempelvis gängkriminalitet och annat våld. Tittandet på pornografin är inte den enda förklaringsmodellen på våldsamt beteende även om det kan i vissa fall spela en roll, säger han.
Även om man har en tvångsmässig vana vid exempelvis vid onani, så kan dessa beteenden ändras.
– Man kan alltid lära gamla hundar sitta men det tar tid. Männen har inte lärt sig att sätta ord på sina känslor och fråga sig: "Vad är det som händer inom mig nu?" Det kräver träning men det går om viljan och motivationen finns. Det är dock inte konstigt att vi ser detta mönster med tanke på att män generellt sätt inte uppfostras att sätta ord på känslor, säger Norwald.
Mörkertalet är stort vad gäller kvinnor som utsätts för sexuellt våld. Ämnet är tabu och ofta det sista som en patient vill prata om under ett terapeutiskt samtal.
– Vi som människor kanske blir upphetsade kroppsligen av det som visas, och skäms över detta. Men att bli fysiskt upphetsad behöver inte betyda att psyket är med, det handlar om en fysisk respons man inte har kontroll över. Därför är samtycke viktigt så vi inte faller i en fälla att endast lita på fysiska reaktioner som tecken på samtycke, säger Norwald.
Han träffar par som har problem, till exempel i en heterosexuell relation där kvinnan tycker det är jobbigt att mannen tittar på porr.
– Det är ofta inkörsporten till samtalet men det finns oftast bakomliggande faktorer där ingen av dem känner sig bekräftade, paret har svårt att kommunicera med varandra, säger han.
Han ser inte att samkönade par diskuterar frågan på samma sätt.
– Varför vet jag inte riktigt, men en kvalificerad gissning är att personer som identifierar sig inom hbtq+ har på olika sätt behövt stöta och blöta teman kring sexualitet och kön i sin identitetsutveckling.