Matteus Blad, artist, konstnär och sångare, gästar Sprakateatern i Uppsala med föreställningen "Det tystade barnet".
– Jag vill lyfta fram människor man inte talar om, de som lever i fattigdom och som är en del av din och min vardag. Tiggare, de som lever på flykt, hemlösa, alla som de senaste tio åren fått uppleva en allt hårdare ton, både i Sverige och Finland, säger Matteus Blad, konstnär och artist.
Vi pratas vid på telefon. Han är hemma med sin snart ettåriga dotter, Märta, hon sover i vagnen men kan såklart vakna, förvarnar han.
Matteus Blad är född i Växjö men bor i Helsingfors. Han skrattar gott åt sin egen dialekt som han kallar en "hybriddialekt, en blandning av olika inslag av livets gång och alla flyttar" men som för ett otränat öra låter som sjungande finlandssvenska. När han sjunger påminner han om Mercedes Sosa eller kanske Fria proteatern.
Repetition av föreställningen där Matteus Blad är en ensam svartklädd man på scen, tillsammans med sin gitarr.
Den 27 januari gästar han Uppsala och Sprakateatern med sin föreställning "Det tystade barnet". Den handlar om människor som anses vara en belastning – de osynliga, förbisedda, uträknade – och ett litet, nyfiket barn, som ständigt vill fråga vem som egentligen bestämmer vårt mänskliga värde och varför.
– Föreställningen har kommit till genom en lång utveckling under det senaste decenniet. Vi i samhället pratar om människor på ett ovärdigt sätt, framförallt om de flyktingar som kommer. Samhället har vant sig vid ett språkbruk där vi kan kalla människor för belastningar utan att folk reagerar så mycket. Det är grunden till att jag måste göra den här föreställningen, om inte jag som konstnär får ställa dessa frågor – vem får då ställa dem? Jag har inga direkta svar och det är där barnet kommer in. Ett barn som ser en hemlös förstår inte varför människan ligger på gatan, säger Matteus Blad.
Han säger att han inte kan förstå hur man kan göra om mänskliga rättigheter till en kostnad i samhällssystemet och han frågar sig vad det är som definierar vårt mänskliga värde. Han menar att hela vårt samhälle är uppbyggt kring hur mycket vi har lön, att lönen oftast definierar vad vi människor är värda.
– Människan i egenskap av just människa, har rätt till ett värdigt liv. Det är det som ska vara drivkraften. I grund och botten behöver vi inte så mycket. Jag tror att vi har tänkt så tidigare men att vi har kommit ifrån det. Om vi utgår från vad vi egentligen behöver för att få ett värdigt liv och anpassar vår ekonomi utifrån det i stället för att peka på människor och säga "det är ditt fel, du måste anpassa dig efter lägre krav" skulle det lösa mycket på sikt. Värdighet påverkar psyket, välmåendet och förebygger utslagenhet, depression ja, allt det som bryter ner människa, säger Matteus Blad.
Genom att blanda dikter, sång och musik binder Matteus Blad samman sin föreställning.
Barn delar inte upp människor i mer eller mindre värda, säger han, men i något skede börjar barnen acceptera världen som den ser ut genom ett vuxet öga och börjar mäta varandra utifrån hur mycket man är värd. Om vi kan se människor som värdefulla och inflytelserika så betyder det att de andra har ett lägre värde, menar han.
Matteus Blad tror inte att hans föreställning ändrar något i sig, men han tror att vi måste fundera på hur vi vill att vårt samhälle ska se ut.
– Om en människa lever i utanförskap hur mycket han än anstränger sig, blir den människan osynlig. Jag har publik som skrivit till mig att så här kan vi inte ha det, det visar att människor funderar över sig själva. På det sättet är föreställningen viktig och angelägen. Några har sagt att visorna låter som ett slags omtänksamma kampsånger och föreställningen är ett politiskt verk som bygger på frågan om varför världen är som den är.
Hans egen barndom var i grunden trygg, säger han. Han fick vara just ett barn och fundera på världen som ett barn gör med lekfullhet innan det tvingas acceptera att världen är som den är. Han är själv pappa till tre små barn.
– Framförallt min äldsta dotter ställer många frågor. Jag kan förklara varför bladen är gröna, men varför vi människor behandlar varann som vi gör, varför det finns krig och varför det finns hemlösa, på de frågorna har jag inte längre några bra svar.
Men han tänker att det ändå är möjligt att ändra, att det visade sig under pandemin då Finland stängdes ner helt.
– I en kris kan man faktiskt tänka annorlunda och det fanns plötsligt pengar att ge till både människor och till företag för att de inte skulle mista all sin värdighet. Om man kunde det då kan man också försöka lösa det på sikt, säger Matteus Blad.