Det var 1948 som Kerstin Åkerström lämnade hemmet i Söderhamn för att studera till diakonissa (en kvinnlig diakon) på Samariterhemmet i Uppsala.
– När jag började som elev kunde man välja mellan att bli socionom eller att bli teologie kandidat, så då valde jag det senare.
Var det ett givet yrkesval?
– Jag hade som ung träffat folk som jobbade som diakonissor på ungdomskurser i kyrkans verksamhet. Senare var jag barnflicka en period hos en prästfamilj i Örsundsbro där jag kom i kontakt med Else Orstadius som då jobbade som diakonissa, och då kände jag att det var något även för mig.
Har du valt religionen själv eller har du fått den hemifrån?
– Både och. Vi bodde nära kyrkan när jag växte upp, och min äldre syster (numera död) och jag var väldigt aktiva i den kyrkliga ungdomskretsen. Min mamma var också aktiv på äldre dagar i kyrkokören bland annat.
Genom åren har Kerstin Åkerström haft flera olika typer av kyrkliga uppdrag i ramen för diakoni, där sociala frågor är centrala. Hur som helst är Kerstin Åkerström en välkänd person inom kyrkan i Uppsala. Inte minst genom sina många år i domkyrkokören.
– Det händer att det kommer fram folk och hälsar på mig, som jag inte vet vilka det är. Då blir jag lite chockad. Så lite grann av en kändis är jag nog, säger jubilaren.
Du gillar kyrkomusik?
– Ja, det sitter i sedan söndagsskolan i barndomen där jag spelade till sångarna. Min mamma var småskollärare och tyckte om att sjunga, så vi sjöng mycket hemma också.
Numera sjunger inte Kerstin Åkerström längre i någon kör. Under ett par decennier var hon som sagt medlem i Uppsala domkyrkokör där hon även var ordförande i flera år.
– Precis innan du kom så hade jag radion på där de framförde några satser ur Bachs Juloratorium som jag varit med och sjungit flera gånger.
En minnesvärd tid under yrkeslivet var när jubilaren kring årsskiftet 1959–1960 läste en termin vid Kyrkornas världsråds ekumeniska institut utanför Genève i Schweiz.
– Jag minns inte så mycket av föreläsarna, utan det jag minns mest var en engelsk präst som läste Nalle Puh på kvällarna. Det var mycket trevligt, säger Kerstin Åkerström.
Vad har du för kontakt med kyrkan i dag?
– Bland annat går jag på gudstjänsterna på söndagarna. Efteråt är det fika med olika typer av program.
1984 flyttade hon till sin nuvarande lägenhet i Luthagen efter att ha bott i en hyresrätt på Dragarbrunnsgatan i många år.
– Jag skaffade den här bostaden när jag fick en tjänst inom domkyrkoförsamlingen. Jag hade lite pengar på fickan vid den här tiden och ville ha en bostadsrätt. Jag tittade runt på flera olika lägenheter, men fastnade för den här. Det ångrar jag inte. Härifrån har jag gångavstånd till allt jag behöver.
Det var lite andra bostadspriser då?
– Ja, det har varit en fantastisk utveckling. I dag är nog den här lägenheten värd flera miljoner, och så mycket betalade jag inte. Det kan jag säga.
Har du bott själv i alla år?
– Ja, det har blivit så. Det är klart att det har funnits tillfällen där jag har träffat folk som jag har blivit förtjust i, men det har aldrig blivit något allvarligare.
Har du trivts med det?
– Jag bestämde mig lite grann från början. Jag förstod tidigt att uppdraget som diakonissa handlade om att ge sin tid till församlingen och inte till en egen familj. Men nuförtiden är det här annorlunda för diakoner och diakonissor.