Generationen som kan berätta om en uppväxt under 1930-talets små omständigheter och med egna ord skildra krigsårens knappa tillvaro och hårda arbete, minskar snabbt. Hubert Egebrink i Grillby är en av få i en krympande skara.
– Det var en annan tid. Hur ska dagens ungdom, till och med födda i ett annat sekel, kunna förstå? Frågan är om det ens går att begära, säger han.
Hubert Egebrink har varit bonde i hela sitt yrkesliv. Och började jobba tidigt.
– Som tioåring var det självklart att kunna handmjölka kor. Som tolvåring fick man köra tvåskärig plog efter en häst, och bara något år senare parhästar framför den större plogen.
Ordet förnöjsam beskriver Huberts Egebrinks flydda generation. Han klagar inte. ”Andra hade det värre”. Ordet skolskjuts var inte uppfunnet på 1930-talet.
– Man var ju bara en liten parvel och de tre kilometrarna till kyrkskolan från gården i Lindsunda söder om Grillby, gick väl an om det inte var för mycket snö. Bara att trava på.
Skolgången var sexårig. Fyran, femman och sexan i samma klassrum.
– Blev man blöt på vägen var det ändå varmt i klassrummet. Vaktmästaren ”Kyrk-Pelle” hade tänt kaminerna tidigt på morgonen. Skolfrukost fanns det självklart inte, men mamma skickade med smörgåsar så man klarade sig.
Huberts pappa var bonde. Ett yrke som inte var så bra i kombination med kronisk reumatism. Det var en av anledningarna till att Hubert började jobba vid unga år. Familjen flyttade in till Grillby och till en mindre gård som ägdes av Huberts mormor. Samma gård övertog Hubert efter muck från värnplikten på I 8 i Uppsala.
– Hemvärnet var jag med i redan dessförinnan. Följde men min äldre bror Torvald dit och blev det som kallades hemvärnspojke 1943. Jag hann med rätt många hemvärnsövningar innan jag skrevs ut 50 år senare.
Hubert har varit Grillbytrakten trogen hela livet. Efter det att sonen Göran tog över gården 1991 flyttade Hubert och hustrun Eivor till en modern villa, bara ett stenkast från Missionskyrkan i Grillby. Eivor gick bort 2012.
– Det var via Missionskyrkan vi möttes. Eivor var med i Litslenaförsamlingen. Vi träffades vid en gemensam brasa här i Grillby sista april 1949 och gifte oss året därpå.
Huberts minne är perfekt. Och skulle han till äventyrs missa ett datum kan han ta någon av alla sina dagböcker till hjälp. Hubert har sparat varenda en från tidiga ungdomsår fram till idag.
– Men krigsutbrottet, som du frågade efter, minns jag ändå. Alltså fredagen 1 september 1939. Åskan gick varenda dag under augusti innan krigsmullret började dåna i Europa. Jag cyklade hem från konfirmationsläsningen när en kamrat stannade mig och berättade att tyskarna gått in i Polen just den dagen.
Vinterkriget har du ett speciellt minne från?
– Sovjetunionen överföll Finland torsdagen 30 november 1939. Några veckor senare hade vi en basar för Finland i Missionskyrkan. Jag och storebror Torvald skjutsade folk på en hästdragen slädtur genom samhället. Missionskyrkans insamling gav otroliga 4 000 kronor, då 1939.
Och krigsslutet?
– Jag minns det som i dag. Tisdagen 8 maj 1945. Jag sådde havre med två hästar på ängen med Villberga kyrka bakom trädridån någon kilometer bort. Ögonblicket när jag hörde kyrkklockorna och klangen för fred glömmer jag aldrig, så länge jag lever.