Vår vän Karl-Fredrik Berggren var en internationellt mycket respekterad forskare. Han föddes i Uppsala 1937 och kom 1971 till Linköping som en av pionjärerna vid Linköpings universitet. Först tjänstgjorde han som t f professor och 1977 utnämndes han av regeringen till professor i teoretisk fysik.
Han älskade att forska och handleda men också att undervisa. Han var med och grundade internationellt superdatorcentrum (NSC) i Linköping och var också internationellt verksam, bland annat i Cambridge.
Kalle var ordförande i fysikersamfundet 2010-2012 och åren 2002-2008 var han projektchef för den gigantiska forskningsanläggningen ESS (European Spallation Source) i Lund. Han var en av de nyckelpersoner som såg till att anläggningen hamnade i Sverige och inte i något annat europeiskt land.
De professionella framgångarna kombinerade Kalle med att vara en närvarande och mycket kärleksfull, omtänksam och stödjande make och far. Kalle visade på otroligt många sätt sin kärlek till hustrun Christina och barnen Knut, Thomaz och Katarina. Han var också en mycket aktiv och hängiven farfar till sex barnbarn.
Kalles omsorger sträckte sig också till oss, hans vänner, liksom till våra barns väl och ve.
För oss var Kalle en mycket avhållen och inspirerande vän. Vårt umgänge med Christina och Kalle har präglats av roliga och intensiva diskussioner under middagar, midsomrar och resor, särskilt till östra Europa med sina kulturskatter och sin omvälvande 1900-talshistoria.
Kalle var beläst, allmänt intresserad och oerhört kunnig inom vitt skilda områden som naturvetenskap, politik, historia, språk, litteratur, konst och musik. Under den gångna hösten och vintern deltog han i en kurs om världsreligioner.
Han deltog med kunskap, engagemang och entusiasm i alla diskussioner. Ofta lyfte han samtal genom att komma med en helt ny, oväntad infallsvinkel. Gärna lite busigt och samtidigt smart. I Kalles sällskap var det omöjligt att ha tråkigt. Han var en helt unik person som verkligen kombinerade matte och musik, hjärna och hjärta. Trots sin storhet framhöll Kalle själv aldrig sina meriter.
Kalle var aktiv in i det sista. Medan han väntade på ambulansen, några dagar innan han gick bort den 26 april, avslutade han och skickade iväg ett mail med vetenskapliga kommentarer till en kollega i Cambridge.
Kalle lämnar ett mycket stort tomrum efter sig. Vi saknar en otroligt inspirerande samtalspartner och en mycket kär vän!