Rakel Eklund tycker att vi inte ska dra oss för att ringa på dörren hos en person i sorg och fråga: Hur har du det? Kanske laga matlådor och ta med.
Sorg – del 3
– När min man Leif dog var det någon som sa: "Det gick ju fort, han slapp lida." Hur vet man det? Ingen var med när han dog. Sedan blev många rädda att höra av sig och att beröra det som hänt, säger Marianne Lövenstad värd för nätverket VIMIL, Vi som mist någon mitt i livet.
– Jag hade behövt praktisk hjälp, med allt. Jag skulle säga upp hans telefon, då svarade bolaget: "Han måste skriva under.", säger Linda Olsson som miste sin man i en olycka 2022 och är medlem i nätverket.
Rakel Eklund är forskare vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa samt i katastrofpsykiatri på Uppsala universitet. Hon har många års erfarenhet av sorgeprocesser och säger att det viktiga är att ta kontakt.
– Sorgen är individuell, det måste man alltid tänka på. Man kan inte veta hur andra personer har det. Det viktiga är att våga ta kontakt, söka upp den som sörjer, personen själv kanske inte kan göra det eftersom den har fullt upp med känslor och sin egen familj, säger Rakel Eklund.
Hon tycker att vi inte ska dra oss för att ringa på dörren och fråga: Hur har du det? Kanske laga matlådor och ta med.
– En del har kanske större behov av emotionellt stöd som en kram och att få gråta tillsammans. Andra kanske behöver mer praktisk hjälp med att komma ihåg att äta, barnpassning eller att följa med barn till fotbollsträningen, få livet att rulla. Man orkar inte själv när man är i sorg, säger hon.
Det är också viktigt att fortsätta hålla i kontakten med den som sörjer, att tre månader senare våga nämna den avlidna personen vid namn, fråga hur det är och sträcka ut en hand för att gå på bio, fika eller ta en promenad eftersom det är lätt att fastna i sorg.
Hur lång tid får vi vara i sorgebubblan?
– Det finns inget svar på det. Men om det är svårt att gå till jobbet, om man inte kan upprätthålla sina vardagliga rutiner och blir sjukskriven kan det börja bli dags att ändå försöka. Samtidigt måste vi komma ihåg att sorg är en långsam process något vi inte har tid för i dag. Vi lever så snabbt och det finns heller inget forum för existentiella samtal i vardagen, säger Rakel Eklund.
VIMIL, Linda Olsson, Anders Bäcklin, Erik Lindberg har alla blivit märkligt bemötta av utomstående.
Erik Lindberg miste sin 52-åriga fru i bröstcancer förra året.
– Jag mådde jättedåligt, jag var vilsen och liten på jorden. Jag hade inte behövt några jätteåthävor, men de man möter kan gärna säga något i stället för att bli tysta för att de själva är rädda att säga fel saker, säger han.
Anders Bäcklin kände sig nästan som förlamad när han miste sin fru i Parkinsons sjukdom i december 2021.
– Allt sköts om när något blir fel i vårt samhälle, men inte döden, där blir vi efterlevande utlämnade. Det är en ohygglig känsla. Jag hade önskat hjälp med att anpassa mig till den nya situationen, men sjukhuspersonalen verkade ha mycket annat att göra, säger han.
Vad är det värsta du kan göra i mötet med en människa i sorg?
– Att undvika personen för att du själv är rädd eller undvika att ta upp ämnet, säger Rakel Eklund.
Under intervjun kommer hon hela tiden tillbaka till att vi pratar för lite om död och sorg.
– Vi hör och ser nyheter flera gånger om dagen om död, krig och skjutningar och förfasar oss. Vi ser kriminalserier på tv om död, men vi kan inte prata med varandra om vår egen död, det är så konstigt och jag har inget svar på varför det är så.